Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - E. G.: Teater-revy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATER-REVY. IOI
1okalfärg har »Ett åskslag» eJ. Det spelar på ett bruk, som kan ligga i Värm-
land eller någon annanstädes, och de uppträdande personerna tillhöra den
bildade klass, som ej bevarat lokalitetens ursprunglighet. En finnjänta för
visserligen med sig en fläkt från de värmländska skogarne, åtminstone för den,
som ej sett det folket på nära håll och således ej är i tillfälle att k_
ontrol1era
vare sig förf. eller fröken Behrens’ kraftiga, friska tolkning af rollen. :Men
.allt detta är ju ej ett fel hos stycket, detta liksom de flesta arbeten af herr
Hedberg bär scenens lokalfärg, är säkert byggdt och utfördt i en mycket ledig
-dialog. Man har talat om, att en otrolighet skulle ligga däri, att den gamle
brukspatronen gift sig med Ester Larsson utan att taga bättre reda på hennes
föregående lif, att han nöjt sig med hennes uppgift, att hon vore ensam i lif-
vet och komme från Göteborg. Men denna »otrolighet» förefaller mig ganska
möjlig och tro.lig, så som figuren i öfrigt är tecknad. Styckets förnämsta svag-
det tyckes mig då snarare ligga i sista akten. Det är svårt att tro, att bruks-
patronen ej skulle vara mera förkrossad af den upptäckt, han gjort; så länge
hans hustru är kvar under hans tak, kan han svårligen så fatta sig samman
-0ch så lugnt och kallt gå att få sanningen bekräftad. Och det sätt, hvarpå
-detta sker, den halfva angifvelse, som framtvingas af doktorn, strider äfven
mot dennes karakter. Bättre hade det väl då varit att låta finnjäntan redan i
slutet af tredje akten till fyllest utveckla sina ojäfaktiga bevis, äfven om däri-
genom måhända de förträffliga, för bägge så karakteriserande scenerna med
Ester och Redin i sista akten gått förlorade. De ohöljda fysiologiska hälso-
råden till brukspatronen göra ett obehagligt intryck och passa ej samman med
~tyckets i öfrigt så trefliga, gammaldags familjära ton, de tyckas hafva kommit
till genom en förf:s föresats att söka vara »modern». Spelet var bra. Fru
Fahlman valde med urskiljning de rätta tillfällena att låta den simpla kvinnans
cynism framlysa genom brukspatronessans förklädnad, och den svåra scenen i
tredje aktens slut med den vanvettiga, nervösa ångesten för åskan gjordes
1nycket skickligt och öfvertygande sant, och där är det ej lätt att öfvertyga. I
-doktorns roll hade man glädjen återse herr Törnqvist, han har den ungdomliga,
naturliga fraicheur och den fina beherskning af repliker och spel, som rollen
kräfver. Herr Skånberg försökte sig med framgång på ett nytt fält, och var
tydligen intresserad af att för första gången slippa vara ädel på scenen. Han
gaf en god och konsekvent bild af den hjärtlöse, hänsynslöst egoistiske unge bok.
hållaren, man förstod, att denne herr Redin måste komma att gå långt, om ej hans
bana stänges af - fängelset. I den sista, förträffligt skrifna scenen var herr
Skånberg på alldeles rätt väg, om ock måhända en ännu större portion rå
kraft hade gjort större verkan. Herr Skånber.g var blott oförskämd, men det
Svensk Tidskrift r892. J. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
