Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Helena Nyblom: »Musiken och dess mästare» af Anton Rubinstein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 MUSIKEN OCH DESS MÄSTARE.
En af Rubinsteins heroer, den ryska komponisten Glinka, är för musik-
älskare utanför Ryssland en obekant storhet. Man kan då ej afgöra, huruvida
Rubinsteins förkärlek för honom har rent patriotiska grunder. För öfrigt
yttrar Rubinstein förträffligt angående den nu så moderna »reflekteradt natio-
nella musiken>>, att den visserligen kan vara ganska intressant, men dock icke
kan uppväcka ett allmänt, utan blott ett »etnografiskt intresse». En annan
sak är, att hvarje komponist bär sin nationalitet inom sig, likasom hvarje män-
niska öfver hufvud taget får intryck af sitt fädernesland och sitt folk.
Rubinsteins känsla för Glinka är i alla händelser icke af någon betydelse
utanför Ryssland. - Men när Rubinstein talar om »den gamle Haydn», om
»den unge Mozart>>, om Bach, som han finner så öfvermänskligt stor i begåf-
mng, att man skulle tro, att icke en, utan många utfört hans lifsarbete, - då.
han talar om Beethoven, såsom uttryck för revo]utionen, icke guillotinens revo-
lution, utan mänsklighetens rop efter »egalite, fraternite, liberte», - då han sjunger
sm sköna lofsång öfver Schumann, eller talar om Chopin, »klaverets själ», -
då måste alla instämma i hans tankar, och med tillfredsställelse känna, huru
han har trängt in i själfva den innersta kärnan af de olika komponisternas
karakter och betydelse och gifvit det sannaste uttryck därför.
För Rubinstein är den instrumentala musiken absolut musikens högsta ut-
tryck, eftersom den är den själfständigaste musiken, som ej behöfver ordets
hjälp eller förklaring. Också säger Rubinstein så träffande, att för ens
djupaste känslor har man ordet » outsägbar» - och just detta outsägbara det
/
djupaste, uttalar instrumentalmusiken.
Och hvad denna instrumentalmusik angår, så känner han den och kan
tala om den som blott få, och boken vimlar af träffande och geniala anmärk-
ningar om de olika komponisterna och kompositionerna (särskildt piano-
litteraturen) och ger inom den inskränkta ramen en klar och beherskad öfver-
blick öfver hela musikens utveckling.
H vad Rubinstein såsom afslutning säger om musikinstitut, konserter och
konsertprogram, om den bästa uppställningen af orkestern etc. etc., är också
af största intresse.
Trots hans stora rykte som exekverande konstnär och alla triumfer, han
på denna bana har firat, är dock alltid hans ställning gent emot konsten den,
som en troende intager gent emot sin religion. Då han förordar nyttan af
att den stora allmänheten bör höra mycket musik, säger han dock strax
efteråt: »å andra sidan kräfver musiken, enligt min mening, en viss hel-
gelse, en viss kult i ett tempel, till hvilket endast invigda ega tillträde -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
