Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bernhard Risberg: Några ord om språkriktighet i poesien, med anknytning till O. Levertins dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM SPRÅKRIKTIGHET I POESIEN.
att för läsarne påpeka språkliga brister, då sådana till större antal förekomma
i för öfrigt framstående diktalster.
Jag vill emellertid ej afsluta denna lilla uppsats utan att hafva vidfogat nå-
gra allmännare anmärkningar om den ifrågavarande diktsamlingens diktion i
synnerhet med hänsyn till dess förtjänster.
Levertin eger en framstående förmåga att genom omsorgsfullt ordval,
l_iudsammanställningar och alliterationer framkalla en musikalisk och poetisk
stämning. Utan att ingå på några närmare betraktelser vill jag blott som
prof anföra följande ställen:
Ängslans stig af vilddjur vimlar,
varg och lo med svultna gap,
hemskt sig ter mot svarta himlar
gams och gladas följeskap (s. 26).
Och i mollton musiken som månsken blek
genom blyramad ruta klänger (s. 25).
Jag tiggde om sorgens lycka
och tårars högtidliga tröst,
men kände blott tomheten trycka
med isig kyla mitt bröst (s. 132).
Vidare utmärker sig Levertins stil för en påtaglig åskådlighet och
en rik och kraftig bildlighet, så att föreställningarna stå målade för fantasien
som lefvande taflor. Det är till synsinnet *), som författaren helst vädjar. I
färgsammansättningar är han mästare; n1est tyckes han älska rödt, gult och
-hvitt. De hvita äppelblommornas rikedom smeker särskildt hans öga. Men
framför allt är det solens 1
jusverkningar han målar i alla deras otaliga skift-
ningar, i synnerhet afton- och kvällsolens, ända tills
böljan bleknar i grönt som erg,
men tinnarne glimma och glöda.
Han vill alltid gifva den dager, i hvilken hans landskap eller figurer
skola te sig. Häri ligger utan tvifvel en kanske omedveten sträfvan efter
åskådlighet, som äfven röjer sig i hans iögonenfallande benägenhet att vid skil-
dringen af ett föremål eller en klädnad angifva utseendet af deras kanter eller
kantprydnad. Orden bräm, bård, frans, fåll, fållning, kant, linning, söm åter-
•) Från smaksinnet hämtar förf. synnerligen ofta föreställningen om sorg och glädje,
olycka och lycka. Deri förra tänkes som en bäsk och den senare som en söt dryck. Men
äfrcn fran synsinnet: "min dikt är svart med purpurröda sömmar".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
