Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Bernhard Risberg: Några ord om språkriktighet i poesien, med anknytning till O. Levertins dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 NÅGRA ORD OM SPRÅKRIKTIGHET I POESIEN.
Oafsedt att läsarens fantasi här utan anledning förflyttas från torpet till
sparfvarnes bon i skogen, må framhållas, att sådana fåglar som sparfven ef
söka sin föda in på natten, att den vanliga gråsparfven, som väl här afses,
aldrig har sitt tillhåll i skogen och gulsparfven ej under vintern, och att sparf-
varne i alla händelser under denna årstid ej vistas i sina bon.
Sid. 80 läses:
Monika, moder, bladena falla,
ängarnes örter ren lien slog,
vinterns första andetag kalla
isa mitt hjärta i gulnad skog.
Höslåttern, som bör ha egt rum åtskilliga månader tidigare, har väl in-
tet att göra med senhöstens härjningar. Också heter det i sista strofen, som
återupprepar den första, betydligt lyckligare:
Monika, moder, för frostens pilar
ängarnes grönska ren ligger fäld.
Sid. 93 talas om ris och rö på en hed. Men rö eller på profant språk
ror är ju en vattenväxt. Sid. 142 börjar en dikt med följande naturbild:
Som blad från narcissernas vårtrötta blom
skymningen dala mot trädgårdens sandning.
lVIen nu är att märka, att narcissblomman är sambladig samt har sin
kalk fastvuxen vid en s. k. bikalk, hvilket gör att hon ej kan falla af, och
ännu mindre de enskilda bladen kunna det.
Synnerligen barockt är följande drag ur en skildring af våren i »Stockholms-
idyll» (s. 111):
Men almens hylster fått de hvita fjuna.
Först och främst har almen alls intet hylster eller rättare sagdt hölster
- kanske menar författaren knoppfjällen - , och för det andra har almen inga
fjun vare sig på knoppfjällen eller annorstädes, vare sig hvita eller af någon
annan färg.
Af de anförda ej så få formella bristerna i Levertins diktsamling vid-
röres knappt i förbigående en eller annan i de rätt ingående granskningar, som
förekommit i pressen. Att så förhåller sig, därom kan hvem som vill lätt
förvissa sig., Jag anser mig således hafva lemnat ett bevis af de många, som
kunna företes, för mitt påstående, att kritiken alltför mycket förbiser den for-
mella sidan i diktkonsten och särskildt ej tillräckligt synes iakttaga sin plikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
