Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Eva Fryxell: Minnen från Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN VÄRMLAND.
hvar och en af de äfventyrliga individer, hennes fantasi skapat eller återgifvit.
En ende, Sintnim, är tecknad som verkligt elak, men han uppträder snarare 1
som ett ondskans sagoväsen än som en människa med kött och blod. Äfven
hos djupt sjunkna varelser låter förf. goda ingifvelser framskymta, och hennes
»samvete slår henne» för att hon sagt så litet godt, men så n1ycket ondt om
den stygga grefvinnan Märtha. Hon förstår innebörden af berättelserna om
publikanen, om den botfärdige röfvaren och om henne, som mycket förläts,
ty hon älskade mycket. Lilliecrona gör sin syndabekännelse och begär till-
gift i morgonserenaden utanför sin hustrus fönster; björndödaren och stor-
ätaren major Fuchs försakar nöjet och äran att skjuta den stora björnen för
att lyckliggöra två älskande; Sinclair afbeder sin grymhet, då han tålmodigt
väntar i slädan för · att hemföra dottern; - hos alla dessa gamla original
framträda drag af hjärtegodhet, som st~mma läsaren till fördragsamhet; – 1
men märk väl! icke till determinismens eller den moraliska indifferentismens
tolerans.
Bäst lyckas förf. 1 detta fall med Gösta Berling. H vem har hjärta lyfta
en sten från marken för att kasta på denne arme passionens träl, som i för-
tviflan öfver sm vanmakt och förnedring beslutar söka döden i Finnmarkens
ändlösa skogar. I korta, raska drag tecknar förf. den rad af frestande om-
ständigheter, hvilka fört den unge begåfvade, men viljesvage prästmannen in
på fördärfvets bana. Det är, som ville hon härmed framkalla en skonsammare·
dom öfver dryckenskapens sl_
afvar och främst öfver åtskilliga förfallna präster,
sådana som t. ex. funnos i Värmland under första årtiondena af 1800-talet,
och från hvilka hon sannolikt hämtat sin typ. Den vackre, kvicke, godhjär-
tade och för ädla impu1ser mottaglige Gösta Berling vinner mäns och kvinnors
hjärtan; inspirationen i hans afskedspredikan intog församlingen; hans förtviflan
och ånger öfver sin last väckte majorskans deltagande; hans a11varliga, öppen-
hjärti.ga förebråelser tillvunno honom Anna Stjernhöks kärlek, hans ridderliga.
skönhet fångade Marianne Sinclair, ·och hans muntra, godmodiga väsen gjorde
honom till gunstling i kavaljersflygeln. Detta ögonblickets barn kunde förgå
sig på många sätt, men det kunde äfven ångra, älska och beundra och hade
af sina brister lärt ödmjukhet. Teckningen af Gösta Berlings personlighet, hans
inkonsekvens och karakterslöshet, är mästerlig; - den är följdriktigt genom-
förd från första sidan till den sista.
Kunna vi ej alla - om vi leta 1 minnets gömmor ennra oss någon
gång hafva bevittnat den strid på lif och död, som en älskvärd och begåfvad
personlighet utkämpar med otämda lidelser? Ha vi ej sett honom gång på
gång lyfta hufvudet öfver passionens vilda vågor, innan han slutligen försvun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
