Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 4
- Eva Fryxell: Minnen från Värmland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNEN FRÅN VÄRMLAND.
nit i djupet? Ej fariseisk själfbelåtenhet utan broderlig medkänsla höfves den,
som blifvit bevarad från att förgås.
* *
*
Gösta Berlings Saga är ett godt stycke kulturmålning, som återgifver
fiere för värml8,ndingen kännetecknande drag, om oc~. i groteska, bålstora
former, sådana, som sägnerna bevarat dem. Sagans dunkel förstorar liksom
dimman föremålen; hennes »jättebin få ej rum i verklighetens kupa». Men
grunddragen: det äfventyrslystna, det lefnadslustiga, gästfriheten, jakten efter
nöjen, espiegleriet, beundran för skönhet och snille, allt detta tillhör värm-
landskarakteren. Där mer än annanstädes gäckas man med dumheten, där
gör sig svenskens >>leben und leben lassen» mer än vanligt gällande, där firade
fordom skönhet, kvickhet och sällskapstalang allmänna triumfer. Den, för
hvilken värmländingens lynne är obekant, finner troligtvis åtskilligt i sagan
öfverspändt och onaturligt, hvilket dock i själfva -werket eger sin motsvarighet
fast en miniature i forna eller närvarande förhållanden.
Om läsaren vill göra sig besvär med att taga en provinskarta öfver Värm-
land och med den jämföra det lilla utkastet öfver sjön Löfven och dess om-
gifningar, hvilket står i slutet af första delen af Gösta Berlings Saga, så skall
han finna rätta namnen på Löfven och alla de sjön omgifvande herregårdarna,
hvilka omtalas i sagan: det ståtliga Ekeby, Borg på sin udde i sjön, Lillie-
-Oronas ·idylliska hem m. fl. Alla dessa ställen äro målade med sann lokalfärg.
Det vackra Fryksdalen reser i Gösta Berlings Saga inkognito öfver hela vårt
1and. På den, som af gammalt känner gårdarna, verkar läsningen af boken
som mötet med kära, gamla bekanta. Från Guldringsbackarna vid Fors blic-
kar man ut öfver Löfvens vackra sjöyta, som i fonden speglar Finnmarkens
höga fjällar och från motsatta stranden Gurlita klätt. Man ser sjön i isloss-
ningen, då den unga grefvinnan Dohna sprang öfver isen från Borg till Ekeby
för att rädda Gösta Berling från en olycksbringande dårskap. Man ser kloc-
karen hålla lille Faber öfver ledstången af Sundsbron och hota kasta honom
ned i den vintersvarta strömfåran, som aldrig fryser till, förr än termometern
sjunkit 30 grader under nollpunkten. Man sitter bredvid döden på kyrko-
gårdsmuren under asparna och betraktar den gode Ferdinands stora, gröna
gratkulle i det fridfulla hörnet. - Asparna äro länge sedan fällda, kullen jäm-
nad med marken, allt är blott ett minne i de gamles smne.
Sagans skildringar af personer och tilldragelser ega ej samma motsvarig-
heter i forna förhållanden som lokalbilderna. H vad som berättas har verkligen
ofta tilldragit sig, men sällan på samma ort, ej heller under samma personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0144.html
