Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - C. O. Nordensvan: Mobilisering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MOBILISERING. 1 49
ytterligare öka härens styrka, fick närmast intill de förra liggande rege-
mentena order att utrusta sina fältbataljoner.
»Till en dylik fältbataljon lemnade hvarje fältkompani - skall tyd-
ligen vara fredskompani - sin kontingent, 40-50 man. Afgången er-
sattes sedan turvis vid bataljonen genom mindre kontingenter, som af-
gingo tid efter annan från kornpanierna i hemorten. Under tiden fingo
rust- och rotehållare, hvilka då ännu voro skyldige att fylla alla, äfven
under krig uppkomna vakanser, skaffa rekryter i de afgångne knektarnes
ställe. Först i händelse kriget - såsom också tre år därefter skedde -
skulle antaga större proportioner, fingo regementena äfven uppsätta sina
andra bataljoner; och den afgång, som därefter skulle inträffa, ersattes
genom det s. k. vargeringsmanskapet, den tidens reserv 1).
»Under 1813-14 års krig måste regementena krigsrusta så många
fältbataljoner som möjligt. Nu var vargeringen upphäfd och i dess ställe
funnos förstärknings- och beväringsmanskap. Dessa två kategoriers man-
skap inkallades efter hand till komplettering af fältbataljonernas styrka,
så att i slutet af år l 813 utom förstärkningsmanskapet fanns omkring 50
man beväring på hvarje fältbataljon i krigsorten. Så kommo krigsrust-
ningarna mot Norge, då reservmanskapet måste ytterligare anlitas. Men
detta skedde icke efter någon viss föf hären gemensam plan. Ingen
bataljon var lika sammansatt som en annan. Brokigare blandning i or-
ganisatoriskt hänseende kan man icke gärna tänka sig. Sålunda funnos
i maj månad 1814 vid de trupper, son1 stodo kvar i Sverige, vid åtta
regementen både stam och beväring förlagda vid norska gränsen, vid
ett regemente var endast stammen där till finnandes, beväringen hemma,
vid ett regemente bådadera i hemorten, vid åtta regementen var stam
och något beväring i Tyskland, återstående beväring vid norska gränsen
o. s. v. Samtidigt inkallades en ny beväringsklass i hemorten för att
under instruktion af kvarlemnadt befäl nödtorfteligen inöfvas.
»Sålunda tillgick i stora drag en forna dagars krigsberedelse. Den
var grundad på vissheten om, att man hade tid på sig, icke blott att ut-
bilda reservfolket uti själfva krigsorten utan ock till att där organisera
alla truppförband af högre ordning. Det gick för öfrigt till på samma
sätt hos fienden, och någon farlig öfverraskning var därför ej att befara.
I Finland 1808 voro väl förhållandena något olika, men dels var reserv-
manskapet där något öfvadt och organiseradt redan under fredstid, dels
var det ämnadt till besättning å fästningarna, dit det också genast undan-
skaffades.»
Såsom redan blifvit visadt i uppsatsen »Något om krigföring» i före-
gående årgångs 4:e häfte, gjorde man sig ingen brådska under föregående
århundradens krig, och då behöfde man vanligen icke heller fjäska med
krigsrustningarna., hvilka icke sällan voro liktydiga med en mer eller
1
) Krigsutbrottet i februari 1808 träffade de finska regementena på roten. Att de gingo
ut med hela sin styrka, äfven vargeringen - och det mycket skyndsamt - säger sig själf.
Trosshästar funnos äfven i fredstid. ·
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
