Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Adolf Noreen: Fornnordisk religion, mytologi och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FORNNORDISK RELIGION, MYTOLOGI OCH TEOLOGI. 1 73
Med uttrycket »fornnordisk» syftar jag på den hedniska tiden här i
Norden. Men frågan · gäller nu icke närmast våra svenska förfäders religion,
mytologi och teologi, ty om det forna Sverge veta vi i ty fall så godt som
intet. Utan till grundval för våra betraktelser få vi välja Norges hithörande
förhållanden, sådana de af norrmän och i synnerhet islänningar framställts.
H vad som hittills vanligen gått och gällt såsom »våra förfäders gudatro », är
nämligen icke våra förfäders utan närmast deras, som befolkat Island. I-Ielt
säkert var de hedniska svenskarnas i viss 1nån likartad, men att den i mångt
och mycket var afvikande, det ä1~ icke mindre visst.
R e 1i g i o n torde få betraktas såsom ett till sin innebörd kändt begrepp.
Här menar jag därmed öfverhufvud hvarje uppfattning af något öfvermänskligt
(eller »gudomligt»), hvars vilja man har att utforska för att antingen lyda den
eller - i händelse ens egen vilja går i motsatt riktning mot gudomens -
söka beveka den genom bön och offer (den s. k. kulten). I denna mening
hade de hedniska nordborna sin religion, liksom väl dylik kan spåras öfverallt
där ett verkligt mänskligt lif påträffas. H vad var nu hufvudinnehållet i de
hedningars religion, med hvilka vi här sysselsätta oss?
De hade inom natur- och människolifvet iakttagit tillvaron af krafter,
mäktigare än människan själf. Sådana öfvermänskliga krafter voro bland an~
dra följande:
I. Åskan, vanligen kallad »dundret» eller, som ordet på den tiden
lydde, Thorr (ännu äldre Thonarr; jfr tyskans donnerstag === torsdag), är den
starkaste af alla makter; välsignelsebringande, då den åt den törstande jorden
sänder regn, och därigenom en åkerbrukets välgörare (hvadan ock Tor blef
i all synnerhet bondens gud); fruktansvärd, då den med sin blixt krossar träd,
klippor m. m. och orsakar vådeld.
2. Vinden, som då den uppträder i hela sitt majestät kallas Ooenn
(äldre Wooann), d. v. s. »den rasande», »storm» (jfr ty. wuthen :1>rasa», lat.
’lJates »inspirerad», »begeistert»); förskräcklig, då den som orkan bortsopar
.
människor och deras boningar samt hvälfver skeppen; välgörande, då den som
en mild kåre (isl. Kdre) svalkar hettan och skänker medvind åt seglaren. Men
dess bevågenhet måste vinnas genom offer, stundom af blodig art, och från
denna synpunkt bär den namnen For(n)njotr »offernjutare» eller Hrd3svelgr
»likslukare1> 1).
3. Solen eller dagsljuset, hvars urgamla namn är T(Jr >.)den glänsande»
(sam.ma ord som det grekiska Zevs och latinets dies »dag»), och som åtmin-
1
) Härom utförligt i annat sammanhang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
