Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Adolf Noreen: Fornnordisk religion, mytologi och teologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 74 FORNNORDISK RELIGION, MYTOLOGI OCH TEOLOGI.
stone 1 våra trakter verkar endast godt. Kärt barn har många namn, och
solen har också i alla tider varit i detta afseende rikt begåfvad. Liksom vi
tala om »himlaljuset», >.’>dagens öga» eller »stjärna» o. d., så nämnde de gamle
solen än Svzpdagr »rörligt ljuSi>, då den drog ut på sin himlavandring; än
Skir11er »den skinande», då den utsände strålande solsken; än Sve(z]goer
»den sjunkande», då den efter slutad vandring försvann i bergets salar 1
);
m. m. Vid begynnande personifiering (hvarom nedan) tillkomma namn sådana
som Freyr »Herren» (jfr Freyja, samma ord som tyskans frau, hvaraf vårt
fru), Baldr »furste» (jfr vårt båld), Forsete »president» 2
), m. fl.
4. Hafvet med det gamla namnet ./.Eger »den Yåte I)’ >)det våta elemen-
tet» (jfr lat. aqua »vatten»; ungefär på samma sätt förhåller sig vårt sjönamn
Vättern till vatten). För norrmän och islänningar var naturligtvis denna makt
s~irskildt betydelsefull och af en företrädesvis skräckinjagande natur, omätlig
som den tedde sig, kring hela jorden sig ·sträckande, vildt rytande, uppslu-
kande människor och farkoster. Också är det förmodligen allt annat än väl- 1
villiga känslor, som dikterat t. ex. en sådan benämning af yngre datum som
Fnzrer »sumpen», >>pölen» (jfr våra nutida uttryck »gå i sumpen», »gå i putten»
1 samma mening som »gå i kvah).
5. De dödas själar, eller hvad vi nu för tiden kalla spöken. Då män-
niskan dör, kommer hon i grafven, hvars namn är Hel »det mörka hålet»,
»hålan», där äfven den hamnar, som blifvit »slagen ihjäl>> (fordom: i hel).
I grafven lefver den döde ett spöklif, för hvars drägliga förande han af de
efterlefvande vid begrafningen utrustas med nödiga hjälpmedel, såsom mat,
husgeråd, vapen o. d., en plägsed som fortsatt ända in i våra dagar ledt till,
att ett lik förses t. ex. med stekpanna, tobakspipa och brännvinsflaska. lVIen
själen kan »gå igen», hvarvid gengångaren kan uppträda antingen i djurgestalt
- en uppfattning som under medeltiden framkallade de icke sällsynta pro-
cesserna mot djur eller såsom en på nytt född människa eller ock utan
kropp. De bestå då af den luft eller »anda», som under lifstiden bodde i
kroppen och genom »andedräkten» röjde sin tillvaro; hvadan uttrycket »gifva
upp andan~> närmast syftar på andans (eller lifsandarnas) utblåsande, hvilket
visserligen innebär ett andens frigörande. Dessa frigjorda andar uppträda ofta
1 skaror, hvilka följa stormen åt och genom sitt tjut förhöja rysligheten af hans
1) Härom utförligt i annat sammanhang.
2
) Jfr såsom en kuriositet Kellgrens uttryck i Ljusets fiender, att
. . . himlaljusets president
gått ned till hvila längesedan,
och himlens vicepresident
därtill befann sig uti nedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
