Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188 FRÅN VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERIOD.
ungdomskärleken till den bruna flickan, Sorgbarns moder, och han lefver ett
starkt instinktens lif.
* .,,
-,- *
Härtill kommer den »hemliga kraften» med dess yttringar af hypnotiska
och clairvoyanta fenomen.
,)Som i det växande trädet årsringarne bilda sig kring kärnan och torka,
1 den mån nya sådana lägga sig omkring de gamla, så växa omkring det
mänskliga väsendets kärne årsringar af lidelser, känslor och tankar, som hvar
efter den andra formas, medan nya lidelser, känslor och tankar lägga sig
utornkring de vissnade och saftlösa. Men själens äldsta årsringar äro dock de,
som ligga närmast hennes kärne ; därför äro barndomens ·minnen så ljufva: de
äro närmast andens hjärta. Medan nu gossen förde Erland mellan skogens
stammar, trängde den hemliga kraften allt djupare in i hans väsen, från års-
ring till årsring; och allt efter som hon inträngde, lifvades på nytt de vissnade
och förgätna lidelserna, svällde de åter af safve ur minnets rot. Erland vardt
densamme han var för tio år tillbaka, då han plockade blom1nor vid bäckens
•
rand med den bruna flickan. Skuggan, som dvalts i hans själs afgrund, steg
upp i känslans ljusaste dager; ungdomskärlekens känsla, den ljufvaste, den
som annars aldrig återvänder, ilade genom hans varelse, och han tänkte, han
kände Singoalla. »
Bokstafligen kan Viktor Rydberg om detta genialiska ställe säga med
den tyske tänkaren : »Ich habe einige Ideen ausgesprochen, die auf Centrum
deuten. »
Hur känner man icke, att den stora naturen, här gynnad af blodsbandet,
på en gång så att säga stiger upp i de närskylda individerna som vätskan i
två kommunicerande kärl, besätter dem och öfverväldigar personligheten! Och
denna »hemliga kraft», hvilken för medeltidens och äfven för riddar Erlands
vanliga åskådning är trolltyg och demoniskt väsende, står för läsaren som en
af de elementära makter från naturens slöjade skaparhärdar, de där verka obe-
kymradt som kärleken om vidskepelse och snäfva föreställningssätt. Man
erinrar sig af trolldomsprocesser o. d., hur man gick till väga mot personer,
hvilka voro utrustade med sådana krafter. l\r1en jag upprepar, att Rydbergs
skildring är helt tendenslös i nämnda punkt som öfverallt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
