Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5–6 - Fredrik Vetterlund: Från Viktor Rydbergs ungdomsperiod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN VIKTOR RYDBERGS UNGDOMSPERTOD. 1 97
d. v. s. med den osöndradt erfarande personligheten vill förnimma tillvarons
djup, det öfversinnliga och oändliga, och förbinder man därmed ett åskådnings-
sätt, som för tanke och känsla endast finner ro i personlighetsfilosofi och teism,
så träffar~ som vi sett, denna skildring det andra stora hufvudelementet i Ryd-
bergs väsen, lika grundläggande som hans helleniska sträfvan till tankens klar-
het och formens plastik.
}) Singoallas» egenskap att till väsentlig del vara ett direkt utflöde ur
denna mystik är skildrad och likaså dess ställning inom sin författares filosofi-
ska utveckling.
Och då det nittonde århundradet hos Viktor Rydberg sålunda upptager
det »sökande» adertondes på sitt sätt heUeniska -
och världsförlösande frigörelse-
verk, så förkastar det icke, som positivismen och Brandes, utan behåller och
utvecklar de äkta spiritualistiska och mystiska element, hvilka i romantiken
framträdde som den germaniske andens revolt mot det flacka eller hjärtlösa i
upplysningens doktrin. Naturalismen, hvilken på naturvetenskapen naivt byg-
ger ett »den ofromma enfaldens» metafysiska Babelstorn, som i dubbel mening
aldrig når till himlen, naturalismen - med sin råa apoteos af striden om
tillvaron, sin böielse att reducera allt iduellt till »illusioner» - blifver däremot
själf för Rydberg en reakti"on, som icke stannar vid medeltiden utan fortgår till
»människodjuret», till förhistoriska, »antropoida» stadier. Och dess genom
tusende ekon prisade egenskap att vara den moderna världsåskådningen - man
känner en viss opinions talang att för sig monopolisera de vackra framtidsorden
afslöjar sig därmed en framtidsfiendtlig psevdomodernism.
Ur djupet af sitt väsen har Viktor Rydberg så kommenterat Goethes
Faust, skrifvit »utkastet>> till världsdikten om Prometevs. Hur mycket helle-
nism som ligger i Faust-tanken är ögonskenligt: den betyder bland annat det
fullt auktoritetslösa sökandet. Men Faust är äfven den moderna eldhug, för
hvilken jorden ej räcker till att släcka hans andes oändlighetstörst. Och
Prometevs är idealisten, som, böjd under det faktiskas, under »maktens» grym-
het, lider för det som »borde» vara, för de osynliga ideal han bär i sin själ,
Men just dessa ideal äro underpanten på hans släktskap med det eviga och
därför af långt djupare realitet än den hemska verklighet 1
) han skådar omkring
sig. Och att de finnas, räddar för skalden såväl tron på en försyn och en
allkärlek, som på tillvarons innersta planmässighet och harmoni.
Rundt. omkring i Viktor Rydbergs dikter - i »Kantaten», »Snöfrid»,
»Psyke» och annorstädes - framträder nu denna moderna kamp- och per-
1) Denna verklighet har Viktor Rydberg nyligen skildrat i en annan jättedikt, "Den nya
Grottesången".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
