Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Harald Hjärne: Frågor till en norsk unionsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 FRÅGOR TILL EN NORSK UNIONSVÄN.
gifter anses vara hemburna på ett för den norska grannlagenheten så-
rande sätt.
Om Sverige åter icke hörsammar den norska uppmaningen att åtaga
sig ansvaret för efterlängtade unionell~ kompromissanbud, då är Sveriges
skuld gifven på förhand. Då har Sverige icke visat,det »tillm.ötesgående>>.,
som från vår sida är den första unionsplikten. Då måste de rysliga följ-
derna för unionen uppföras på Sveriges syndaregister, medan de norske
>)unionsvännerna>
> inför Norge och Europa två sina händer.
I hvarje händelse stannar hela risken på Sveriges sida. Lyckas där-
emot företaget (man kan nästan säga, emot all rimlig förmodan)., då är
förtjänsten Norges eller de norske statsmäns, son1 för tillfället funnit sig
i en (alltid efter norsk uppfattning) ringa afbetalning på Norges »uavhcen-
delige» fordringar att häfda sin »Ligeberettigelse og Suver~nitet)>. Sverige
får nöja sig med .,den kompliment., som den officiella höfligheten kan anses
föreskrifva; o~h med löfte on1 anstånd till nästa gång, då de norska for~
dringarna ånyo hunnit växa till sig. Der Mohr hat seinen Dienst gethan,~
der Mohr kann gehen.
Det vare långt ifrån mig att tillskrifva prof. M. eller hans parti
»u~rligt Spih. :ivien man vet mycket väl i Sverige, att den norska högerns
ställning ·är synnerligen vansklig. Äfven om man litar aldrig så mycket
på detta partis unionsvänlighet och svenskvänlighet, så kan man dock ej
blunda för den redan upprepade gånger gjorda erfarenheten, att den
norska högern, af hänsyn till den uppjagade stämningen i sitt eget land,
nödgats ändra sin hållning år jör år i alla föreliggande unionsfrågor.
Dessa omkastningar hafva alstrat någon misstänksamhet., visst icke ernot
högermännens tärlighet», men emot deras ståndaktighet att bekänna färg,
när det verkligen gäller. Enligt månge svenskars åsikt är det därför klo-
kast å vår sida att icke omfatta något särskildt. norskt partiprogram., icke
ställa oss på något partis sida. Hvad vi söka är ju en fredlig och var-
aktig uppgörelse med hela norska folket. Kan en sådan uppgörelse åväga-
bringas genom en blind tilltro till blott det ena och det för närvarande
underlägsna partiets politiska förmåga? Måste icke en dylik anslutning
till det ena partiet bringa oss i än värre delo med det andra partiet, som
väl får anses tills vidare representera det norska folkets majoritet?
0
A svensk sida har man svårt att bortse från det faktum, att unions-
frågan på samma gång gifver lösen i den inre norska partistriden. Om
Sverige tillegnar sig högerns unionsprogram, så har Sverige därmed äfven
tagit parti emot vänstern., och tvärtom. Och en svensk inblandning i den
norska partistriden är ju det värsta af allt, eller huru? För att afvärja ett
sådant >
)öfvergrepp» kunna båda pa~tierna ganska lätt sammansluta sig
emot oss. Och hvarför skola vi utsätta oss för någonting så obehagligt.,
blott för nöjet att uppoffra Sveriges rättigheter inom den nuvarande uni-
onen på just det sätt, som den norska högern för tillfallet finner vara
lämpligast?
Det måste erkännas, att prof. lYI. använder en rätt förförisk metod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
