Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Harald Hjärne: Frågor till en norsk unionsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208 FRÅGOR TTLL EN NORSK UNIONSVÄN.
en ioptimistisk>> tro på unionens framtid, utan med en, så vidt rnöjligt,
nykter och kallblodig pröfning af Sveriges egna faktiska lifsvillkor och
hjälpmedel. Det är nämligen Sverige, som ·frågan här gäller. Om unio-
nens betydelse för Norge må norrmännen sj älfve anställa vederbörlig
undersökning.
Blott ett par synpunkter kunna här framhållas.
Sverige har redan i gamla dagar genomkämpat och öfverstått två
s. k. »unionen>: den danska och den polska. Det är nu visserligen icke
en fullgod anledning att finna sig äfven i den tredje unionens upplösning
under så vidt olika förhållanden. Men det gifver dock alltid ett slags
prejudikat till förmån för den åsikten, att en god svensk icke just be-
höfver kasta yxan i sjön, äfven om den norska unionen går samma väg
so_
m de båda hädanfarna. Därtill kommer, att den norska unionens »ut-
veckling>) i själfva verket hela århundradet igenom har varit en »utveck-
ling>> tillbaka, till nollpunkten, till ingen union i stället för till en fastare
union. Därigenom har unionsupplösningen blifvit förberedd och bör ej
komma soin en förkrossande öfverraskning., när den sista tråden slites,
för andra än dem, som med flit blunda för den föregående utvecklingens
egentliga innebörd.
På hvilkendera af kontrahenterna mesta skulden (om det är någon
skuld) hvilar för denna utveckling och dess resultat., - det är en >)aka-
demisk» fråga, som här kan lemnas å sido. Om »historiens dom» i fram-
tiden vet hvarken prof. M. eller jag det allra ringaste. Det sannolikaste
är, att »domen)) kommer att något variera allt efter historikerns synpunkt,
ungefär som i alla1 andra historiska frågor. lv1en redan nu kan man
tryggt vara ense n1ed prof. M. därom, att Sveriges unionspolitik visst
icke ))vil komme til at staa som Indbegrebet af Retf~rdighet, Billighed
og Statsmandsklogskab». Det är ytterst sällsynt, att någon stats politik
under ett så långt skede vinner eller förtjänar så ampla vitsord. Det
torde nog blifva svårt för historien att uppvisa någon enda svensk regent
eller statsman af högre ordning sedan Gustaf III:s död, så framt man ej
skall nöja sig med en betydligt lägre måttstock än den af historien van-
ligen tillämpade. Men det kräfdes verkligen en stor statsman för att göra
någonting dugligt af unionen, som från början alls icke var ett mäster-
stycke, utan ett värdigt motstycke till de länge sedan försvunna samtida
nederländska, schweiziska, polsk-ryska och tyska unions- och förbunds-
akterna. Det är sannt, att alla dessa unioner afklipptes i sin »utveckling»
genom våldsamma och jämförelsevis snart inträdande katastrofer. Men
äfven deras öde är i_
cke egnadt att ingifva oss allt för misströstande känslor.
Det var endast det polska folket, hvars själfständighet gick under (låtom
oss hoppas, blott för en ti0) på försöket att n1ed vapenmakt tilltrotsa sig
en större ~;Ligeberettigelse» än unionsakten medgaf. Den svensk-norska
unionens långsamma förmultning synes snarare båda en fredlig strådöd
(nämligen för unionen) - om processen skötes klokt och försiktigt af
dem det närmast vederbör.
·. ·.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
