Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Harald Hjärne: Frågor till en norsk unionsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅGOR TILL EN NORSK UNIONSVÄN. 207
och begränsningen af det .svenska folkets försvarsplikt zno11z en ri1nlig
risk.
Iakttagas dessa förbehåll, då 1nå Norges »Ligeberettigelse>> förverk-
ligas genom en· gemensam eller särskild utrikesminister, allt efter det
norska folkets behag. Iakttagas dessa förbehåll icke, då n1å den ·norska
»Ligeberettigelsen>> på Norges eget ansvar spränga unionen, som för oss
i sådant fall ej har något värde.
* *
Men är icke ändå unionen ett sådant lifsvillkor för båda folkens
själfständighet., att dess upprätthållande kräfver eftergifter till och med
af ganska väsentliga andra intressen? Landets själfständighet n1åste ju
gå framför den konstitutionella friheten och försvarspliktens begränsning.
Därtill svaras först och främst, att om unionen är ett lifsvillkor för
båda ländernas själfständighet., så bör dock detta lifsvillkor icke ensidigt
exploiteras af den ena unionsparten för sina särskilda önskningars upp-
nående. Om Norge vill aftvinga Sverige eftergifter med hänvisning till
de faror., som unionens upplösning kan medföra för oss, då kan Sverige
till en början genrnäla: et tua res agitur. I-ivad skulle man säga, om
af tvänne grannar i samma hus den ene hotade att sätta eld på huset, i
fall den andre ej till honom ville afstå och på samma gång ramponera
ett par rum af sin våning? Skulle man hålla till godo med eldsvåde-
anläggarens ursäkt, att motparten genom sin »passiva>> hållning tvingat
honom till den sorgliga gärningen och sålunda dragit dem båda i för-
därfvet? Vore det smickrande för den norska »Ligeberettigelsen»., orh det
hette, att Sverige., for att ·hindra de styrande i Norge från en landsför-
därflig dårskap, nödgats göra eftergifter, skadliga ·både för Sverige och
för unionens trygghet? Utan tvifvel vore det aktnings[ullare och »unions-
vänligare>>, om Sverige genotn ett motiveradt afslag visade sig hysa tilltro
till det norska folkets sunda förstånd och omtanke om sin egen, ej blott
unionens, välfärd.
Men å andra sidan torde det icke heller vara skäl att öfverdrifva
unionens betydelse såsom »lifsvillkor»., Allting, hvarvid ett folk en lång
tid vant sig, förefaller nödvändigt för många människor, so1n icke vilja
eller kunna tänka sig in i något förändrade förhållanden. ·Säkerligen
skulle unionens upplösning synas ganska sällsatn och till och med skräm-
mande för ganska månge nu lefvande svenskar. Ett viktigt politiskt in-
tresse · skulle säkerligen därigenom gå för oss förloradt eller antaga en
annan gestalt. Men därifrån är ett långt steg till det antagandet, att ’
unionens upplösning skulle vara identisk med Sveriges undergång. När
nu unionsupplösningen i alla fall kan sägas stå på dagordningen (må vi
likväl hoppas, att denna hotande eventualitet icke verkligen inträder), så
tjänar det ingenting till att betrakta vårt läge i allt för mörka färger.
Emot den öfverdrifna pessimismen bör man snarare väpna sig icke med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
