Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Harald Hjärne: Frågor till en norsk unionsvän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 FRÅGOR TILL EN NORSK UNIONSVÄN.
svenskar att veta, om »den statsretlige Logik>> fordrar., att vår utrikes-
minister, som hittills är ansvarig på samma sätt som andra statsråd, skall
förvandlas till en norsk gemensam minister, mot hvilken Sveriges riksdag
kans~e aldrig kan göra ett rättsligt ansvar gällande. Orn unionsdomsto-
len är sammansatt af lika månge svenskar som norrmän, skall då t. ex.
den norska halfvans friande utslag förtaga kraften af den svenska halfvans
fallande utslag? Eller skall Sveriges konstitutionsutskott icke ens få an-
ställa åtal, om den norske ministern blott kan dömas af norsk domstol?-
Dessa frågor torde för ändamålet vara tillräckliga.
Det’ är klart, att Sveriges konstitutionella garantier genom dylika.
anordningar måste väsentligen rubbas. Skadan mildras ej från svensk
synpunkt däraf, att enligt nuvarande anordning Norges konstitutionella.
garantier, hvad utrikespolitiken angår, äro så godt som inga. Det må
vara bedröfligt från »Ligeberettigelsens>
> synpunkt, men utgör intet skäl att
tillfoga Sverige samma slags olägenhet.
Och hur går det med det parlamentariska ansvaret? Skall den ge-
mensamme utrikesministern stå liksom öfver båda rikenas statsråd och
bilda ett kabinett för sig själf? Är det troligt, att den norska parlamen-
tarisn1en (för att icke tala on1 den svenska) skall nöja sig med t. ex. en
norsk utrikesminister af högern, son1 öfverlefver det ena vänsterkabinettet
efter det andra? Eller skall en högerman, som kanske bättre än mot-
partiets kandidat visar sig egnad att bevara det gemensamma utrikes-
rninisterämbetet i Norges händer, just därigenom kunna grundlägga ~ller
trygga högerns ställning vid det norska statsrodret för längre tid än den
inhemska partipolitikens villkor eljest torde medgifva? Skall sammansätt-
ningen af hvardera rikets statsråd lämpa sig efter de särskilde ministerkan-
didaternas ’förmåga att samarbeta med den gemensa1nme utrikesministern,
eller tvärtom? Är det troligt, att den norska parlamentarisrnen skall
nöja sig med en svensk utrikesminister, sorn regerar ett år eller en må-
nad längre än sin norske företrädare i ämbetet? Skall H. M:t konungen
ensam afgöra, när turen kommer till Sverige eller Norge att förse ämbe-
tet med en lämplig innehafvare?
Dessa frågor äro viktiga närmast från den norska »Ligeberettigelsens>
>
synpunkt. Men för Sverige hafva de den betydelsen, att, om endast en
fullständig »Ligeberettigelse>
> i fråga om utrikesministerämbetet kan bryta
»Braadden af den separatistiske Agitation i Norge», då n1åste vi hafva
fu11 visshet därom, att ))Ligeberettigelsen>
> kan i hela sitt omfång realiseras
genom den norska högerns anordningar. Kan detta ej ske, då bortfaller
hvarje motiv att ändra den nuvarande anordningen.
Är slutligen Ndrges försvarsplikt för unionens räkning lika garan-
terad som Sveriges genom den anordning, som hr M. föreslår?
Prof. M. synes själf medgifva, att den beryktade § 2 5 är »uheldig».
.Men han lugnar oss därn1ed, att i händelse af krig den norske krigsmini-
ninistern »vilde trygt kunne sa:tte sig ud over Grundlovens § 25»
. \7’i
svenskar skola sålunda bygga vår förtröstan om norsk försvarshjälp på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
