Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE UNIONELL LITTERATUR.
andra fördrags.slutande parten, d. v. s. Sveriges konung och i denna egenskap
Norges, så behöfva vi efter det ofvan sagda egentligen härtill endast anmärka,.
att då Norges grundlov är ett unionsdokument, är det tydligt, att den här talar
om konungen i hans egenskap af unionskonung. Ännu tydligare blir detta,.
om man erinrar sig, att § 26 N. G. ord för ord är intagen i riksakten som·
dess § 4.
Hr R. C. A. anser visserligen häremot, att unionskonungen, konungen af
Sverige-Narge, är detta endast och allenast därigenom, att han är Sveriges.
konung, men ehuru detta endast är en ny form af författarens förut motbevi-
sade utgångssats och således icke behöfde något särskildt bemötande, anse vi
dock detta sammanhang särskiidt ägnadt att påpeka några af denna sats konse-
kvenser. Är icke den konung, riksakten omtalar, unionskonung i egenskap af
de förenade rikenas konung, så finge man ingenstädes i vår unionella rätt en
sådan i denna mening, ja, den konung, son1 bestämmelserna i § 3 R. A. orn
konungaval åsyfta, blefve likbetydande med Sveriges konung, som i denna egen-
skap äfven är Norges. Om sålunda vid ett eventuellt konungaval norrmännen
i Karlstad-komiten med den förseglade sedelns tillhjälp genomdrefve sin kandi-
dat, så valde de icke konung åt de förenade rikena utan - åt Sverige, om
ock detta lands konung därigenom äfven blefve Norges.
Skillnaden emellan hr R. C. A. och oss är emellertid i realiteten vida
mindre, än man på grund .af de~na långa diskurs skulle hafva väntat. Båda
äro vi nämligen ense därom, att Sverige är den laglige förvaltaren af de för-
enade rikenas utrikes angelägenheter, och någon direkt olikhet i praxis medför
det således icke, på hviikendera ståndpunkten man ställer sig. Divergensen
oss emellan är af teoretisk art och mynnar ut i frågan, huru de ministeriella
ärendena formelt skola anses. Under det hr R. C. A. karakteriserar dem som
svenska, hålla vi före, att de äro unionella och kunna kallas öfvervägande sven-
ska eller öfvervägande norska· i den mån de mera beröra det ena eller det
andra rikets intressen 1
). På grund af de unionella rättsproblemens ingripande
betydelse anse vi emellertid i likhet med hr R. C. A., att det är af synnerlig
vikt att icke »trassla in begreppen», hvadan vi trott oss berättigade att något
utförligare behandla ofvan nämnda spörsmål.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
