Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
224 NYARE UNIONELL LITTERATUR.
som häntyder på en modifikation i något afseende af No~ges frihet och själf-
ständighet ända till en lydrikesställning, torde vara svårt och kan knappast ske
utan att påbörda unionslagarna en själfmotsägelse. Enligt vårt förmenande har
det icke heller lyckats hr R. C. A. Vi öfvergå härmed till kritiken af hans
bevisnings detaljer.
Att de bestämmelser i Eidsvoldskonstitutionen, som reglerade skötseln af
Norges diplomatiska angelägenheter, strökos, behöfver ingalunda innebära, att
inga sådana skulle finnas, utan endast, att de i Eidsvoldskonstitutionen stad-
gade formerna ej skulle tillämpas. Meningen var ej heller att lemna åt ko-
nungen att själf efter godtfinnande bestämma formerna för deras behandling,
utan åtgärdens tydliga syfte var att bereda rum för dessa ärendens förvaltande
af Sverige på sätt unionslagarna och Sveriges regeringsform närmare bestämde
(om detta sätt jmfr s. 4). Men att man ingalunda är förhindrad att tala oh1-
norska diplomatiska ärenden där/öre_, att Sverige förvaltar dem, ligger både i
sakens natur och framgår till yttermera visso genom det af förf. ingalunda
förbisedda faktum, att § 28 N. G. undantager »diplomatiske ... sager» från
föredragning i det norska statsrådet. Att härmed förstås norska diplomatiska
ärenden torde vara otvetydigt, men icke kan man undantaga från en viss be-
handling, hvad som icke finnes.
Det stöd, förf. sökt i uttrycket »riket» i definitionen på ministeriella ären-
den 1 § 11 R. F.. hvilket uttryck äfven förekommer i bestämmelsen § 13
R. F. om krigsförklaring m. m., synes oss föga hållbart. Ty om det än
är aldrig så klart, att detta uttryck icke kan afse något annat än Sverige,
så är det lika klart, att § 4 R. A., som innehåller den uniocella bestäm-
melsen om formerna för krigs förklarande, eger vitsord häremot, och då denna
talar om det beslut, som är »för staten gagnligast», är det tydligt, att med
detta ord afses icke Sverige utan Sverige-Norge.
Att förf. förnekar sändebudens unionella karakter och angifver dem som
svenska ämbetsmän innebär intet nytt bevis för hans åsikt. Det utgör endast
en konsekvens ur hans förut af oss kritiserade premisser och faller därföre med
dem. Vi anse oss också sålunda berättigade att låta oss bestämmas af de,
som förf. rnedgifver, »tungt vägande» skälen för sändebudens unionella natur,
att »riksakten, den gemensamma lagen, talar om konungens, alltså den gemen-
samme konungens rätt, att affärda sändebud>>, och att dessa representera den-
nes person.
Då förf. i öfverensstämmelse med sm en gång intagna ståndpunkt för-.
klarar bestämmelsen i § 26 N. G. om konungens rätt att begynna krig och
sluta fred etc. såsom afseende honom ej såsom Norges konung utan såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
