Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORSKA HÖGER S REALPOLITJK.
fråga nara till hands. H varför i all världen bråkas det då så mycket
från norsk sida om utrikesministerämbetet? Då har ju Norge redan nu allt
hvad som är väsentligt i den föreslagna reforn1en. Ty det konstitutio-
nella ansvaret är ju en bagatelli enligt hvad prof. M. påstår. Icke kunna
väl formaliteterna betyda så mycketi när man är i besittning af realiteten.
Norrmännen vilja väl ej anses för ett fo]k, som lägger otillbörlig vikt på
det tomma skenet? Kunna de ej unna oss svenskar den fåfang]iga äran
att hafva den nuvarande ordningen i fred? Eller skulle de blifva alldeles
belåtne, om en norskfödd man visserligen finge bekläda utrikesminister-
ämbetet - men vore konstitutionelt ansvarig endast inför svenska riks-
dagens konstitutionsutskott?
Men se, saken hänger så ihopi att det konstitutionella ansvaret inga-
lunda är så oskyldigt, som prof. M. vill intala oss. .LL\.fven om det icke
så ofta omedelbart utkräfves, är det dock en oundgänglig förutsättning
för det parlamentariska ansvarets effektiva kraft. Norrmännen veta där-
för mycket väl hvad de vilja, när de så enträget påyrka, att svenska
riksdagen skall beröfvas sin rätt att ensam genom sitt utskott ställa ut-
rikesministern till ansvar. Ty det förhåller sig ingalunda så, att utrikes-
ministern nu är parla1nentariskt beroende af norska stortinget. Att han bör
taga nödig hänsyn till dess meningar, är sannt, men det är någonting helt
annat än ett parlamentariskt ansvar. Stortinget kan visserligen vägra sina
»fem Syttendele>
> af anslaget till utrikesdepartementet, men om svenska
riksdagen gillar ministerns politik och beviljar de oundgängliga medlen,
behöfver han icke det ringaste bekymra · sig om stortingets motspänstig-
het. Stortinget saknar alla maktmedel att på egen hand tvinga honom
till underkastelse eller afgång. f-Ielt annorlunda vore det, om stortinget
kunde disponera öfver ett i bakgrunden hägrande riksrättsåtal. Då först
blefve utrikesministern, så’ som de norska partiförhållandena hafva gestal-
tat sig., nödsakad att icke blott göra skäligt afseende på stortingets, lik-
som på hvarje annan betydande offentlig korporations, billiga önskningar,
utan äfven att i detalj rätta sig efter den 1naktegande majoritetens be-
stämdt uttalade vilja.
Men det är just detta., som vi svenskar ej vilja veta af. Vi ämna
icke gå in på., att vår utrikespolitik (och därmed äfven vårt goda för-
hållande till frän1mande makter, vårt fäderneslands yttre trygghet) skall
göras till en kastboll för de norska partierna under deras inbördes strid
om makten. Ett unionelt reformförslag, soni. icke för utrikesministern
stadgar fullt effektiv konstitutionell och parlamentarisk kontroll, hvari
Sverige alltid eger sin bestämda och vederbörligen afmätta andel, - ett
sådant förslag är och förblir oantagligt för o·
ss.
Ja men, antyder prof. M. gång på gång, hvarför kan det icke gå
för sig lika väl i Sverige-Norge som i Österrike-Ungern att för unionens
ömsesidiga fördelar något litet jämka på det ministeriella ansvarets stränga
reglering?
Det kunde låta höra sig, om för öfrigt förhållandena blefve något så
•
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
