Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA HÖGER~S REALPOLITIK.
hända prof. M., att högern efter det gemensamma utrikesministerämbe-
tets eröfring alltid skall ega tillräcklig makt i stortinget för att hindra
sådana tilltag?
Men, det är sannt, prof. M. undanbeder sig att höra talas om »Höire>
>
och »Venstre» i sammanhang med frågan om unionsreformen. Vi sven-
skar få icke låtsa om, att vi hafva att göra n1ed verkliga lifslefvande
norska partier, utan vi skola blott hålla oss till abstrakta funderingar om 1
de båda staternas »likställigheb. H vad det parlanzentariska ansvaret an-
går, så måste vi finna oss däri, att det »ikke vilde kunne virke ligesaa
automatisk ligeoverfor to Staters F~llesminister som ligeoverfor en enkelt
Stats Ministre». Den gemensamrne utrikesministerns uppgift skall, menar
prof. M., blifva att stå »saavidt -
muligb> utanför den inre partipolitiken.
Redan nu måste ju utrikesministern taga hänsyn till norska stortinget. Och
prof. M. kan ej förstå, att »en Forandring i U denrigsministerembedet fra
ikke blot at virke men ogsaa at organiseres som en F~llesinstitution»
skulle kunna gifva anledning till värre konflikter än sådana, som redan
nu kunna hota.
Allt detta är mycket vackert och sansadt sagdt, men det är icke
svar på tal. Att det parlamentariska ansvaret öfver hufvud taget skall
kunna fungera »automatiskt», må vara en norsk vänsterföreställning, men
är alldeles frän1mande för den tankegång, som ligger till grund för mina
undrande frågor. · Jag har velat bland annat veta, om »den gemensam1ne
utrikesministern skall stå liksom öfver båda rikenas statsråd?» Därpå
svarar prof. M. hvarken ja eller nej, utan genmäler blott, att han bör stå
utanför den inre partipolitiken. Det är godt och väl, men kan han intaga
en sådan ställning enligt gifna partiförhållanden, särskildt i Norge? Om
en norsk vänsterministär fordrar, att den partilöse utrikesministern skall
afskedas och ersättas med en vänsterman, kan då H. M:t konungen mot-
sätta sig ett sådant yrkande, i fall utrikesministern i någon form är un-
derkastad stortingets kontroll? Om konungen skulle hänvisa därtill, att
utrikesministern åtnjöte svenska riksdagens fulla förtroende och därför
borde få sitta kvar, skulle icke detta lätt nog leda till en direkt konflikt
mellan svenska riksdagen och norska stortinget, som naturligtvis toge sin
parlamentariska ministärs parti? Kan konungen verkligen utnämna den
till ämbetet n1est egnade mannen »uanseet hans Nationalitet»., om hans
norska parlamentariska ministär bestämdt påyrkar, att Norges »Tun må
inträda? Med andra ord, det är icke tillräckligt att uttala fromma önsk-
ningar om en opartisk utrikesminister, utan den »Bevisbyrden paaligger>>-
den, som yrkar en ändring i nu bestående förhållanden, att ådagaläggaj
lzuru hans önskningar må kunna förverkligas under en ny anordning med
utrikesministerämbetet.
...,,
’i’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
