Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA HÖGERNS REALPOLITIK.
I-Ian anser sig först och främst böra »berigtige en Misforstaaelse>>.,
hvartill jag skall hafva gjort n1ig skyldig. Han förnekar helt enkelt,
att han velat lugna svenskarne med förespeglingen om ett frälsande norskt
grundlagsbrott. Han påstår sig hafva »sagt nöiagtigt det modsatte derafa.
Detta »beriktigande>> är verkligen egnadt att väcka en viss förundran.
Prof. M. uttrycker sig i sin förra artikel (sid. 142) ordagrant på följande
sätt: »Der kunde tale ikke lidet for, at det ligger i Unionens Natur., at
hvert af Rigerne er forpligtet til, hvis det maatte vcere nödvendigt, at
bidrage med alle sine Stridskrcefter til det f~lles Forsvar. Kornmer man
til dette Resultat, vilde i paako11unende TiifrElde en norsk Krigsniinister
eller Höistko11z11ianderende trygt kunne sCEtte sig ud over Grundlovens § 25.»
Är det ett >>missförstånd» att tyda dessa ord såsom innebärande den af
mig antydda förespeglingen? Men jag kan nog förstå, att ett dylikt yttrande
efteråt kan förefalla prof. lv1. själf något betänkligt. Likaså kan jag bra nog
förstå nödvändigheten att stundom i en parlamentarisk diskussion afbörda
sig ansvaret för ett och annat öfveriladt ord. Däremot kan jag icke
fatta, hvartill det skall tjäna att förneka hvad n1an en gång själf satt på
tryck. Littera scripta nzanet.
Men den saken är jämförelsevis obetydlig. Icke häller tjänar det
mycket till att omigen upprepa inkasten emot prof. M:s tal därom, att
»hvert af Rigerne>) bör anses berättigadt att geno1n en laglig bestämmelse
undandraga en del af sina stridskrafter från det gemensamma försvaret.
Hufvudsaken är, att Norge liar ett sådant grundlagsstadgande, medan alla
Sveriges stridskrafter obetingadt stå till unionskonungens disposition äfven
för Norges skydd. ...t\tt Sverige skulle upprätta »likställigheten» genom
att äfven i sin mån försvaga det gemensamma försvarets möjlighet, -
det är och förblir en orimlig uppfordran, som den svenska hederskänslan
måste utan vidare tillbakavisa. Om unionens orubbade bestånd, hvad
Sveriges oinskränkta försvarsplikt angår, har jag yttrat: sit ut estJ aut
non sit. Men dessa ord antyda ingalunda, såsom prof. M. tyckes upp- ·
fatta dem, en oeftergiflig »non-possu1nus-ståndpunkt» i fråga om alla unions-
reformer. Hvad vi svenskar uppställa som villkor för våra eftergifter, är
ingalunda inskränkning i Sveriges nuvarande försvarsplikt för unionens
räkning, utan Norges fulla delaktighet i denna försvarsplikt. En sådan
fordran kan väl ej förklaras innebära någonting omöjligt.
Prof. M. gör i alla fall sitt bästa att försäkra oss, att om något mot-
stånd mot krafvet på försvarspliktens legala reglering göres från norskt
håll, så skall det »efter alt at dömnie neppe komme fra de norske Unions-
venners Side». Man må läg·ga väl märke till de försiktiga restriktioner,
hvarmed prof. M. omgärdar sin försäkran. Från svensk sida är det nog
att svara, att det kan göra oss alldeles det samma, från hvilket norskt
parti motståndet komn1er. 01n vår fordran icke uppfylles, så är det för
oss en ringa tröst, att de norske »unionsvännerna» röja en platonisk be-
nägenhet att gå oss till mötes i denna punkt. Men 0111 sagde »unions-
vänner» icke äro i stånd att geno111drzfva den saken, så finns icke häller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
