Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Harald Hjärne: Norska högerns realpolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORSKA HÖGER S REALPOLITIK.
Sådana g1ssn1ngar ega naturligtvis endast något slags värde såsom
bevis på det personliga och vidsträckta deltagande, som djupt ingripande
partirörelser i ett grannland förmått utbreda äfven hos en blott och bart
åskådande allmänhet. Förn1ätenheten att uttala råd eller uppmaningar
kan aldrig komrna i fråga., när det gäller ett parti som t. ex. den norska
högern~ hvars erfarne och lyckosamme statsmän snarare känna sig kallade
att frälsa äfven Sveriges unionssak än att mottaga den minsta antydning
om deras egen uppgift som unionens förkämpar i Norge. Men frågan är·
alltid fri.
Skall månne högern, om och när en gång den afgörande norska
unionskatastrofen inträder, lemna Norges konung i sticket liksom för åtta
år sedan? Eller ska_ll högern enigt och beslutsamt, utan afbidan på
svensk undsättning, samla sig omkring Norges konung och jämte honom
göra sitt bästa att afvärja ett uppenbart norskt grundlagsbrott? Ingen
tillfällig norsk stortingsmajoritet eger lof att med ens upphäfva § I i
1 orges Grundlov, som binder Norges rätt att vara »et frit, selvstcendigt’)
udeleligt og uafh~ndeligt Rige>>, vid det uttryckliga villkoret, att samma
Norge skall vara >>Jorenet 1ned Sverige under een Konge>>. Skall, om ett
sådant fall uppstår, högern åtminstone bistå Norges konung att utan
vidare krus upplösa det lagbrytande stortinget~ som aldrig af Norges folk
erhållit fullmakt till någonting dylikt? Skall högern åtminstone bistå
Norges konung att utlysa ett extraordinarie., konstituerande storting,
grundadt på så utsträckt valrätt som möjligt, på det att orges folk i
sin helhet må få yttra sig och besluta, om det verkligen har mod att
själft och odeladt åtaga sig ansvaret för det ödesdigraste ärende, som
förelegat sedan I 814? Skall högern i en sådan valkamp för unionens
bestånd’) som ju är ett »förste Rangs Interesse» för Norge., våga förfäkta
ett bestämdt formuleradt unionelt reformförslag, som på sa1nma gång
skapar ett gemensamt utrikesministerämbete och tillfredsställer Sveriges
väl bekanta fordringar på fulla konstitutionella garantier för ministeran-
svaret och på Norges »likställighet» med Sverige äfven i unionell för-
svarsplikt? Skall högern i en sådan valkamp lyckas vinna en afgjord
stortingsmajoritet., med hvilken Sverige kan underhandla?
Hvad statsmannatrohet mot konung och folk kan uträtta, därpå
hafva vi helt nyligen sett ett lysande exempel i det lilla, liksom Norge,
partiupprörda Grekland. Hvem vet, om hrr Delyannis och Trikupis
skola finna sina nordiska n1otbilder i hrr Steen och Stang?
Huru som helst, ända till en dylik punkt z· utvecklingen bör unions-
striden, så vida Sverige sköter sig rätt, få förblifva en inre norsk fråga.
Det är Norge, son1 har börjat unionstvisten, och det är därför icke me1-
än billigt, att norske män så långt må »rage I{astanierne af Ilden>), -
ty det är Norges »kastanjer», som det närmast gäller. Den unionsfara,
som så mycket oroar ,norska högern, består helt enkelt däri, att somlige
norrmän röja håg att bryta norsk grundlag. Alltså är frågan närmast
den, huruvida i samma stund, då lusten öfvergår till tydligt lagbrott~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
