Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - C. O. Nordensvan: Härordningarnas grunddrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄRORDNINGARNAS GRUNDDRAG.
måste därför vara så beskaffad, att den förmår uppfostra personalen till
fosterlandsälskande’) offervillige och plikttrogne män, på samma gång den
bereder så väl individerna som truppafdelningarna, från de mindre till
de större, lätthet att utbildas för kriget. Härordningen måste ytterligare
tillåta en hastig öfvergång från fredsfot till krigsfot och följaktligen
sträfva efter den största möjliga öfverensstämmelse mellan freds- och
krigsorganisationen. På samma gång härordningen uppfyller alla dessa
fordringar, n1åste hon taga hänsyn äfven till de fordringar, statens i fråga
så väl yttre som inre politiska läge uppställer, stå i öfverensstämmelse
med dess finansiella tillgångar och icke tvärt bryta 1ned statsinrätt-
ningarnas historiska utveckling.
.A.lla dessa villkor, utom möjligen i viss mån det allra sistai upp-
fyller det s. k. kader- eller reservsystenzet, hvilket också blifvit infördt i
Europas alla större och äfven i de flesta af dess mindre stater, en om-
ständighet, som väl redan i och för sig är ganska betecknande. Systemet
grundar sig, såsom benämningen säger, därpå, att man i fredstid under-
httller en ständig kader, en ran1 af befäl, till hvilken erforderligt antal
manskap inkallas för att utbildas och därefter hemförlofvas med ändamål
att stå i reserv att åter inkallas, när kriget det fordrar.
Genom att sammansätta kadern i just de enp.eter, med hvilka man
vill rycka i fält., .åstadkommer man den fasthet’) den likformighet mellan
freds- och krigsorganisationen, som är af så stor betydelse. Skill-
naden mellan freds- och krigsfoten består hufvudsakligen endast däri,
att den förra eger mindre styrka än den sena!e, då numerären ökas
genom inkallande af manskap ur den stora reserven. Kadrerna, ramarne,
förblifva desamma’) och att en del nya formationer tilläggas de gamla,
förändrar icke heller saken. »Kadersystemet», säger nyss åberopade
arbete., »fordrar ett befäf, som gjort tjänsten till lefnadsyrke, och som
genom ständig tjänstgöring kan förvärfva sig nödig utbildning. Af man-
skapet åter fordrar det endast, att det skall under tjänstetiden i den
stående hären förvärfva sig nödiga soldategenskaper, hvarefter de utbil-
dade entledigas, för att vid behof bilda härens reserv. Idealet för ett
kadersystem vore således., att den stående hären utgjorde en vapenskola
för Jolket, en skola, genom hvilken årsklass efter årsklass ginge för att
efter slutad utbildning ändock stå till förfogande vid krigsutbrott. Ka-
dersystemet tillåter att utveckla ett folks alla krafter till försvaretjoch
öfverträffar därutinnan milissystemet (om hvilket längre fram), att det kan
uppställa verklige soldater. Det medgifver alltså den största möjliga
försvarskraft i kvantitativt liksom i kvalitativt hänseende.»
»Oafsedt sina rent militära förtjänster», säger arbetet vidare, »eger
kadersystemet en elasticitet, hvarigenom det med lätthet kan afpassas
efter politiska och finansiella förhållanden. Så kan t. ex. vid tillfälle
fredsstyrkan ökas eller minskas, utan att organisationen i sin helhet rubbas’)
såsom fallet är vid yrkessystemet (till hvilket vi snart skola komn1a). Ej
heller milissystemet har denna tänjbarhet., ty inkallas där en styrka till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
