Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - C. O. Nordensvan: Härordningarnas grunddrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
·..
HÄR.ORDNINGARNAS GRUNDDRAG. 271
i Europas fastlandsangelägenheter, då det trots sina ofantliga utgifter för
den värfvade hären endast med stora ansträngningar kan från Europa
och Asien bringa tillsammans en för utländska företag ytterst blygsam
här af några tiotusental man, såsom expeditionen till Egypten I 882 mer
än väl ådagalade.
Tjänstgöringstidens längd är, såsom vi nyss vidrörde, af betydelse
vid fredsstyrkans bestämmande, och fördelaktigt är naturligtvis, ju kortare
den kan tagas. Att bestämdt angifva någon n1insta längd för densarnma
är ytterst vanskligt. Ända till r866 höll n1an nästan öfverallt på fyra-,
femårigi ja, ännu längre vistelse under vapen, under det att man efter
samrna tid öfverallt gick ned till tre år, i enskilda fall till två och till
och med till endast ett år, och detta på samma gång som krigsmannens
uppgift betydligt försvårades. På kortare tid än ett år anses ingenstädes
och af ingen, som yttrat sig i denna fråga, en nutida soldat kunna nöjaktigt
utbildas. Tjänsteåret börjar öfverallt på hösten vid rekryternas instäl-
lelse. Sedan desse fått sin första enskilda daning under tre eller fyra
månader, vidtager kompaniets utbildning såsom sådant, och sedermera
öfvergår n1an gradvis till allt större enheter, för att, sedan hvar och en
erhållit tillräcklig fasthet, afsluta öfningsserien med höstmanövrer, i hvilka
hela armekårer eller till och med armeer sammanföras. En sådan hel
öfningsserie, afbruten af skjutöfningar och teoretisk undervisning, af upp-
fostran i krigets allvarsamma sak, är oundgäng·l.igen nödvändig för hvarje
man, för hvarje truppenhet, om den skall kunna trotsa krigets mång-
skiftande pröfningar, och en eller två serier till, där rekrytdaningen
utbytes mot annan undervisning eller daning· till underbefäl, anses i de
stora härarne behöflig för att gifva truppafdelningarna erforderlig fasthet.
Att man först i Preussen och sedan i de flesta öfriga stater för en
del manskap nedsatte tjänstgöringstiden från tre till två år, betingades
af möjligheten att därigenom utan fredsstyrkans ökande uppdrifva rekryt-
kontingentens storlek. Man kunde dock ingenstädes inställa i ledet allt
det folk, som den allmänna värnplikten lemnade, utan öfverskottet till-
varatogs såsom ersättningsreserv (Tyskland) eller gick till landvärnet, där
det kanske fick någon obetydlig öfning. I Frankrike, där man trots
I 870 års lärdomar icke vågade nedsätta tjänstgöringstiden under fem,
senare fyra år, tog man sig för att inkalla det öfverskjutande manskapet
( >> deuxieme portion» kalladt) till ett halft års tjänstgöring eller något
längre. Sträfvan att kunna utbilda allt krigsdugligt manskap och däri-
genom kon1ma upp till en numerär, som var tyskarnes öfverlågsen ledde
efter långa öfverläggningar till antagandet af I 889 års rekryteringslag,
som afskaffade alla befrielser (dylika finnas enligt alla staters lagar) och
är strängare än någon hittills befintlig. Planen var väl att intaga alla
krigsdugliga unge män till tre års tjänstgöring, men då det trots freds-
styrkans betydliga ökning icke lät sig göra att behålla dem alla, så
tillgrep man den utvägen att visserligen intaga alla, men att efter ett
års eller möjligen två års tjänstgöring hemförlofva alla, som på grund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
