Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Th. M. Fries: Om växtbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM VÄXTBOLAG.
hvad dagligen och stundligen försiggår öfverallt omkring oss; man ser,
säger han, huru maskar, insekter, an1fi.bier, fåglar och däggdjur ej blott
ömkligen misshandla och glupskt förtära äfven de vackraste blommor,
utan ock utan skonsamhet sarga och döda hvarandra. Man ser – korte-
ligen - en allas kamp mot alla, ett bellurn 01nniu111, inter 01nnes.
Denna skildring innebär ingen öfverdrift. Tvärtom kan med fog
påstås, att de senaste decenniernas forskningar öppnat våra ögon för
ännu mera vidto1nfattande och till sina verkningar förödande strider mellan
olika slags organismer, än man på LINNES tid kände. Mikroskopet har
nämligen afslöjat en hel värld af förr okända mikroorganistner, hvilka
sprida fördärf bland både djur och växter. Och ej blott mellan olika
former rasar striden, utan äfven n1ellan individ af samma art. Under
sin sträfvan att tillvälla sig behöflig föda och andra betingelser för sin
trefnad förkväfva eller på annat sätt döda t. o. rr1. de till utseendet mest
fredliga växter och djur sina egna syskon, sin egen afkomn1a. Barn- och
syskonmord äro något mycket vanligt äfven bland de för sin oskulds-
fullhet af poeterna prisade blommorna.
Är alltså kamp och strid, skadande och dödande en för alla lef-
vande varelser gemensam uppgift? Är den svagare utan misskund dömd
att utrotas af den starkare, och i sådant fall beror det blott på en lyck-
lig slump, om af svagare arter ett fåtal individ kan räddas och därige-
nom, åtminstone för en tid, artens fortvaro betryggas? Nej, svarar
LINNE, »du ser allt gå konfust, som om ingen såg’et, hörd’eb, n1en midt
i den skenbara villervallan råder en bestämd ordning, en af Skaparen
fastställd lag, och genom denna blir - huru underligt det än låter -
sj älfva förödelsen ett medel och ett villkor för bevarande och vidmakt-
hållande af ej blott växt- och _
djurvärlden i allmänhet, utan ock af hvarje
särskild art, den svagare lika väl som den starkare. I det stora världs-
maskineriet har hvarje form af organiska varelser sin bestä1nda uppgift;
ett fullständigt utrotande af en enda sådan form skulle lända det hela
till skada, och därför får ej heller någon växt- eller djurform så föröka
sig, att andras existens däraf hotas. Därför, då en art i någon trakt
börjar vinna alltför starkt öfvertag öfver andra svagare, så inträffar genom
politia naturce förr eller senare ett stäfjande af förökandet, förnämligast
därigenom att fiendernas antal tilltager. Alla så kallade skadeväxter och
skadedjur, t.. o. m. de stora rofdjuren, äro därför till väsentlig nytta.
>)Skulle någon tycka», säger LINNE, >)att de ibland göra oss skada, så
böra vi besinna, att Skaparen ej inrättat naturens ordning efter våra en-
skilda hushållsafsikter ...; den store Gudens ekonomi är enahanda öfver
hela verlden och lämpad till allas) bästa i gemen.»
Det resultat, till hvilket LINNE på grund af en mängd anförda iakt-
tagelser kommer, är alltså, att hvad vi vid första påseendet tycka vara
ett grymt, hänsynslöst mördande visserligen för de särskilda växt- och
djurindividen kan vara till men därigenom, att den i alla fall säkra döden
påskyndas, men att det dock i själfva verket tjänar till det helas beva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
