Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9–10 - Th. M. Fries: Om växtbolag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
01\I VÄXTBOLAG.
starkaste solsken och utbreda sig ej blott på underlagets öfversida, utan
kunna t. o. m. tillväxa uppåt, mot ljuset. Att en ensamt lefvande svamp
skulle kunna trifvas på en plats, där organiska föreningar ej finnas att
tillgå såsorn näringsmedel, är otänkbart, men den i lafven ingående svam-
pen utvecklar sig förträffligt t. o. m. på de hårdaste klippor, på järn och
glas n1. m. Och hvad än mer är, de annars svaga myceliittådarne kunna
hos lafvarne stundon1 vara utrustade med en sådan styrka, att de borra
sig tvärt igenom kalkkristaller, hvaraf klippor äro bildade. Korteligen,
man kan i lafvarne finna förebilder till en union, sådan den bör vara.
Bägge kontrahenterna hafva, lämpande sig något efter hvarandra, upp-
gifvit något af sina egendomligheter och sammanslutit sig till ett helt, i
hvilket enhvar arbetar för såväl sitt eget, som sin fosterbroders, samt
till följd däraf för det helas bästa. Härigenorn hafva de vunnit en styrka
både utåt och inåt, en förmåga att uthärda vidriga yttre förhållanden,
som ingendera ensam kunnat vinna. Och just härigenom blifva dessa i
union n1ed hvarandra lefvande växter skickade att utföra den viktiga roll
i naturens stora hushållning, som blifvit dem tilldelad. Skilda från hvar-
andra, skulle de säkerligen båda gå en säker undergång till mötes.
Vi lemna nu de bolag, hvilkas bägge kontrahenter äro växter, för
att tillse, huruvida ej sådana kunna finnas, som bildats af en djur- och
en växtart. Tanken på dylika bolags tillvaro ligger ej fjärran, då -
såsom allbekant är - åtskilliga· djur göra vissa växter väsentliga tjänster
vid frömjölets öfverförande till pistillens märke och vid fröspriclningen,
under det att de härför liksom belönas med af växterna producerade
födoämnen (honung o. s. v.). Ett verkligt samlif, en mutualistisk symbios
i ordets egentliga be1närkelse, mellan växter oeh djur blef dock ej upp-
visadt, förrän för något mera än ett decennium sedan ungefär samtidigt
af flere forskare (tyska, engeiska och polska) ådagalades~ att vissa, mycket
lågt stående alger uppträda så konstant inom vattendjur af flera olika
ordningar (radiolarier, koraller, hydromedusor), att man t. o. m. gissat
dem vara djuren tillhöriga sekretions- eller matsmältningsorgan. Man
har förliknat detta förhållande vid det mellan hyresvärdar och hyres-
gäster; båda hafva sina rättigheter och skyldigheter, båda hafva gagn af
hvar~ndra, i det att värden (djuret) upplåter lämplig bostad, men därför
erhåller fullgod hyra genom det till hans uppehälle användbara stär-
kelse, som gästen (algen) utöfver sitt eget behof genom assimilation
producerar. Tilläggas må dock, att algen kan göra sig till godo -
åtminstone delvis -· den kolsyra och de kväfvehaltiga produkter, som
vid respirationen och ämnesomsättningen af djuren bildas.
Det nu nä1nnda bolagsförhållandet är emellertid ett sådant, att det
endast med tillhjälp af starkt förstorande mikroskop kan iakttagas. Ett
annat, som kan varseblifvas med tillhjälp af - på sin höjd - ett enkelt
förstoringsglas, är det, hvarpå Docenten A. N. LUNDSTRÖM fästat natur-
forskarnes uppmärksamhet genom sin I 887 här i Upsala utgifna afhandling:
»Die Anpassu1tgen der Pjlanzen an Thiere>
>. Häri har han påvisat, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
