Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - C. H. H.: Hjältedikt eller historia?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35° HJÄLTEDIKT ELLER HISTORIA’?
åter historia öfver det stora kriget. - Det råder i stället samma fel hos bägge:
där är för mycket af hjältedikt och allt för litet af verkligen opartisk historia.
Om förebråelsen kanske skarpast drabbar tyskarne, så måste vi tillika
erkänna, att därtill finnas mycket naturliga skäl. Krigsåren 18 I 3- 15 voro
en ny de tyska germanernas hjälteålder. Något mer storsfaget än det under
Napoleons ok skenbarligen fullt kufvade Preussens tysta, oafbrutna beredelse
för den fruktansvärda slutuppgörelsen har knappast skådats. Har man blickat
in i det hemliga statsmaskineriet; har man sett, med hvilken uppfinningsrikhet
Scharnhorst trots Napoleons alla försiktighetsmått förstod att under diktatorns
ögon skapa en duglig arme; har man med hela folket kännt fosterlandskärle-
ken genom främlingarnes kränkningar uppdrifvas till otrol~g höjd, då är man
färdig att vid anblicken af den väldiga - uttrycket förefaller nästan svagt -
folkresningen r8 I 3 instämma i en nutida tysks stolta utrop: »U nd nun stand
es auf, das alte waffengewaltige Preussen, das Volk der Slavenkämpfe, der
Schwedenschlachten und <ler sieben Jahre, und ihm
1
geschah wie jenem Helden
der germanischen Sage, <ler beim Anblick seiner Fesseln so in heissem Zorn
entbrannte, dass die Ketten schmolzen.» Det är lättare för skalden än för den
nyktre historikern att skildra slika tider. Också kan man ej undertrycka
den tanken, att de . tyska och särskildt de preussiska författarne öfver tidens
händelser äro goda diktare. De lysande triumferna ofvanpå långvarig nesa
alstrade ett trotsigt själfmedvetande, som genom hela århundradet haft tolkar
och som ännu i slutet af 1870-talet fördes till torgs af den strax ofvan cite-
rade författaren H. von Treitschke.
Den bakgrund, mot hv1lken dessa afteckna sitt preussiska hjältefolk, är
revolutionskrigens nydaningar inom militärväsendet. Det franska massuppbådet
af värnepliktige gaf dödshugg åt de gamla besoldade yrkeshärarne. Och på
samma gång öfverraskade Napoleon sina teoretiserande motståndare genom att
försumma fästningars och höjders occupation oeh i stället - tvärt emot alla
krigskonstens regler - gå dem rakt på lifvet och slå dem. Får man nu tro
de omskrifna författarne, så hade preussarne ensamma lärt sig något af neder-
lagen. Deras armeorganisation liksom deras officerares utbildning lämpades
efter tidens kraf, medan Europas öfriga stater mer eller •mindre fasthöllo det
gamla. Så var ock i det sista kriget den preussiska hären ensam genom sin
sammansättning, sin anda och sin ledning egnad att mäta sig med den franska.
- Öfverhufvud värderas Preussens allierade icke högt. Var icke Metternich
den främste i deras diplomati? :Men han liksom hans kejsare var städse be-
redd att skänka Napoleon billig fred af fruktan för Preussens makttillväxt.
England tog dryg ersättning för sitt knappa penningunderstöd; Ryssland var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
