Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - C. O. Nordensvan: Vårt försvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRT FÖRSVAR.
vore åtminstone konsekvent handladt af dem, so1n anse landet ej ha råd
att upprätthålla ett betryggande försvar.»
Att försvarsfrågan under dess mer än tjugoåriga behandling· icke
kommit långt framåt, är en beklaglig sanning., som en vacker dag kan
medföra sorgliga följder. Men äfven annan ofärd kan detta kortsynta
tvistande om landets främsta angelägenhet draga med sig. »Måhända>
\
säger chefen för landtförsvarsdepartementet friherre Palmstierna mycket
sannt i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 4 januari i år, då han
förde fram generalskommittens förslag, »måhända är det icke allenast vår
nations fäderneärfda frihet., som genom försvarsfrågans ideliga undanskju-
tande sättes på spel. Det kan åtminstone med skäl ifrågasättas, om icke
den likgiltighet för det nationella oberoendet., som fått sitt uttryck i det
ständiga förkastandet af hvarje n1era omfattande förslag till försvarsvä-
sendets ordnande, småningom skall framkalla ljumhet och liknöjdhet för
äfven andra nationella uppgifter af högre art och slutligen göra nationen
oförmögen af alla ideella sträfvanden.»
>>Bör och kan svenska folket försvara sig?>> frågade för tjugoett år
sedan, midt under brinnande krig i Europa., den store fosterlandsvännen,
den alltför tidigt bortgångne generalmajoren friherre Raab, vår general-
stabs skapare, i krigsvetenskapsakademiens tidskrifts nyårshäfte., och med
full tillit till svenska folkets plikt och förmåga i detta hänseende svarade
han själf på sin fråg·a: »
Ja! Svenska folket både bör och kan försvara
sig och skall nog n1ed Guds makt så göra, om och då så behöfves.»
Att det en gång kom mer att behöfvas, visade han tydligt, då han till-
fogade: »Eller kan man verkligen föreställa sig, att det tyska nationali-
tets- och enhetssträfvandet., hvars grundorsak är behofvet af ett starkt
och enigt Tyskland till Europas skydd mot Rysslands växande makt, ej
äfven skall hafva till följd en sammanstöt 1ned denna makt - ett krig
af ännu större proportioner än det nuvarande., och ett krig, som äfven
kan komma att svänga sin blodiga fackla öfver våra landamären? Och
ve då öfver oss., om vi ej i tid förstått att göra de nödvändiga uppoff-
ringarna för vårt försvar! – - Kommer kriget ännu en gång till våra
trakter, så kommer det ock med alla dess fasor; det kommer med eld
och blod på samma sätt som nu (1871) i Frankrike! Nåd och barmher-
tighet stå ej på dess fanor, utan död och underkastelse! Och emot allt
detta hjälper endast ett medel - ett folk i vapen, som är fullt rustadt
och beredt att upptaga striden - men detta medel hjälper ofelbart.>
>
Ännu den dag., som nu är, står fosterlandsvännens maningsord
ouppfylldt. Huru länge skall det förblifva så? Må vårt folk dock en
gång låta lära sig något af historien och af andra folk, 1nå det icke i
all tid slå döförat till för de fordringar, som kriget uppställer., må vi
en gång med allvar värna om vår själfständighet, innan det blir
för sent! C. N-n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
