Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Oscar Levertin: »Gustaf Adolf och Ebba Brahe» af Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GUSTAF ADOLPH OCH EBBA BRAHE.» 373
citera ett bref från den store konungens otröstliga änka till Ebba Brahe, som
däremot med undergifvenhetens förmåga att afpassa sig tycks hafva vunnit
lyckan i sitt äktenskap. :Maria Eleonora tackar Ebba Brahe för en »schön
Nachtduk», som hon sändt henne till föräring och lofvar att till gengåfva skicka
sitt och konungens porträtt. - Så se vi de båda kvinnor, som varmast älskat
konungen, mötas i hågkomsten af den döde. - Men Ebba Brahes ålderdom var
helt annan än Maria Eleonoras - den var lycklig, lugn och borgerlig -
en hel följd af bref till hennes barn och andra visar Gustaf Adolfs ungdoms-
brud som en tålig, ömhjärtad och praktisk husmor, som med sin »onda,
illa läsande stil» skrifver bref om lifvets stora och mindre ting, om sin käre
mans ögonsjukdom och sina egna krämpor, om hushållssaker, toaletter och
hårklädslar, och först och sist om huskurer som recept för att koka »rötterna
af blå liljer i gammalt öl» o. s. v.
Så ter sig Gustaf Adolf och Ebba Brahes kärlekshistoria, om man i kort-
het resumerar den ur parternas bref, till hvilka man åter och åter vill hänvisa
för att gifva läsaren en ide om den värld af unga och friska känslor, som
fyllt deras förhållande. Det finns i den svenska kungasagans skattkammare
kanske blott ett enda kärlekssmycke, som har en rikare glans. Det är Erik
XIV:s och Karin Månsdotters kärlekshistoria. Är det en opal med dess säll-
samma och olycksdigert skiftande skimmer, är Gustaf Adolfs och Ebba Brahes
kärlek en rubin med klar och djup glans, och all den innebörd af vår och
ungdom, som man ur Gustaf Adolfs bref anar, kunde blott värdigt tolkas i
romanser sådana som Clärchens i »Egmont».
II.
Att man icke af Gustaf III kan vänta något uttryck för allt det inre
känslolifvet i Gustaf Adolfs och Ebba Brahes historia, är själfklart. Det låg
,utom så godt som hela hans samtids andliga räckvidd, och utom hela hans
-eget af förståndsmässig och retorisk fransk kultur danade själslif, där den efter
Rousseauska opera-comiquens andra-hands naivität aUt för ofta fick ersätta
bristen på verklig omedelbarhet och naturlighet. Däremot hade man i den
dramatiska behandlingen och karaktersteckningen kunnat vänta mer lefvande
och mindre konventionella element, ty äfven till ett starkt och verksamt histo-
•riskt dran1a fanns ju uppslaget i den historiska episoden. Men man måste där-
vidlag ej lemna den omständigheten ur sikte; att Gustaf III ingalunda hade
de -källor att ösa ur som vi, och beskaffenheten i hans drama blir lätt för-
klarlig, när man betänker, hvarifrån han hämtat sina motiy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
