Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - J. A. Eklund: Modern moralsofistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN MORALSOFISTIK.
<ler af publikum, kommer han nästan omedelbart på underlöjtnantsstadiet i
högmod. Konstnärernas starka själfkänsla låter sig nog förklaras. En sådan
lefver på att i konstens form » reproducera lif», och denna konstnärliga repro-
duktion blir lätt hans enda intresse. Han sätter sig då öfver det lif, han kan så
reproducera. Det är möjligt, att en sådan t. ex. kan i ord, målning, drama-
tisk framställning sannt skildra trons, bönens, den sedliga kampens lifskänslor
utan att förmå verkligt genomlefva en enda af dem. Den enfaldige, som tror,
den sunda hvardagsmänniskan, som lefver igenom dessa erfarenheter, de stå
naturligtvis öfver dessa lifvets reproduktörer – om de icke äro något annat
än detta –, lika mycket som lif står öfver tanke, själ står öfver ord, färg,
minspel och ’ gest. Och dock låter man alltför mycket imponera på sig af
dessa, som lefver på att skildra andras lif, i sanning ett deriveradt lif, ofta ett
parasitlif. De största kaxarne bli då nästan konsekvent de, som lefva på att
reproducera andras reproduktioner: kritikerna bli kungar i andens värld. Och
liksom vanliga furstar ej sällan praktiserat »en annan moral», än vanliga män-
niskor, så göra nu dessa. Klart är, att penningaristokraterna å sin sida göra
på samma sätt. Och hvar helst man får ihop en aristokratisk klick, bildar sig
en särskild »högre» moral. En militärmoral t. ex. Stadsbusarne, som alltid
varit en aristokrati gent emot bönderna, har naturligtvis sin speciella moral.
Städerna konsolidera sig med sin moral i en viss motsats till den »efterblifna»
landsorten o. s. v. (Öfverallt finnas undantag; det bör ej glömmas.)
Så går det skaran af »kulturcentra» uppåt ända till Stockholm och Paris.
Där är nu idealet. För ett par år se’n utkom en - för resten ganska hygg-
lig - bok af Tor Hedberg, som hette »På Torpa gård>). Hjältinnan, som
var gift med en duktig större bonde, gick och längtade, drömde, tänkte o. s v.
det vill säga, hon hade idealer. Och dessa förverkligades. Hon kom först
till Stockholm (begaf sig naturligtvis ifrån sin man; allt skall ju offras för ide-
alet). Och se’n kom hon till Paris: Och hon blef gift med en målare, innan
hon dog. Detta synes mig i en enkel form vara det verkliga uttrycket för
» den moderna skolans» uppfattning af människoidealet. Den känner intet hö-
gre än att komma till Paris och om man ej själf kan bli målare eller konst-
när, åtminstone bli gift eller »förenad » med en dylik.
Intressant är att se, huru Mathilda Roos i >~ Genom skuggor» låter Stock-
holm vara första stadiet och den rama svenska landsorten det andra, det högre.
J t.. k O ’
a, an , om sa vore ..
Af dessa, som velat pracka på oss Paris-moral, Stockholms-moral, littera-
törmoral, ha vi nu blifvit hugnade med en massa moraliska uppskattningar af
samtida tilldragelser, byggda på den antydda åskådningen om en estetisk mo-
Svensk Tidskrift I892 ; IJ, r4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
