Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - J. A. Eklund: Modern moralsofistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERN MORALSOFISTIK.
-sens vederstygglighet. Man gör af mannens osedlighet en täckmantel för kvin-
nans. (Ifrån den verkligt moraliska synpunkten är det ju ett nonsens att göra
ett stort nummer af frågan, huruvida samma kyskhetsbud gäller för n1annen och
kvinnan eller icke.) Man parerar ett angrepp på sedlig råhet med en hänvis-
ning till uselheten i fariseiskt hyckleri. Farisen och publikanen hafva ombytt
roller. Den senare lägger handen på sitt bröst, ser upp till sig sjä]f och säger:
»Jag tackar dig, att jag icke är såsom andra människor eller såsom denne fa-
. /
nsen. »
Eller man ställer fram en viss dygd och utfärdar på .denna ett aflatsbref
för den synd, som är i fråga. Och det måste erkännas, att man ej är snål.
Aflaten är rundligen tilltagen - mycket för litet. Uppriktighet är t. ex. en
mycket användbar dygd. Att »vcere i sandhed», vara sig själf, vara naturlig,
ärlig, modig, djärf - man kunde vid tanken på fakta nästan frestas att säga:
vara fräck - berättigar till att vara huru graf som helst i den ena eller andra
lasten.
Särskildt nu detta att vara modig, att våga bli martyr. Det meriterar.
En månads fängelse ger rykte och anseende land och län öfver. Beundrare
utgjuta sig i sentimentala panegyrier, och allt flere sträcka sig efter martyrkronan.
Är nu detta mod värdt så mycket? Man borde dock ej alldeles glömma den
.gamla
är helt
nu ger
()
·ser pa
satsen, att
enkelt en
ära eller
sm sak
det efterjagade martyriet icke är något äkta martyrium. Det
människas plikt att kämpa för det som är rätt, antingen det
smälek, upphöjelse eller martyrskap. Ett äkta sanningsvittne
och låter det sedan i Herrens namn gå med jaget som det
vill. Finnes denna sanningskärlek hos våra Långhalms-kandidater? Skulle de
lika gladt krypa i kurran äfven om människorna icke ropade hurra utanför?
Skulle de våga »ära, lif och gods» under folkets hån? Man bör ju ha den
saken klar, innan man kan rätt bedöma modets sedliga halt.
Och så kommer den massa aflatsbref, som lyda på andra valutor än
dygdens: begåfningens, talangens, snillets, rikedomens, den politiska storhetens
o. s. v. Särskildt nu de, som herrar estetici af olika rang utfärdat för sig
själfva och hvarandra.
Att vi här ha att göra med en klick ino1n samhället, som proportioner-
ligt gör mycket väsen af sig, är ju en känd sak. Man har öppet proklamerat,
att den vanliga »borgerliga» moralen icke gäller för dem, som höra till dessa
särskildt priviligieraqe. H varför den icke så gör, motiveras med deras upp-
höjdhet öfver vanliga dödliga. Denna upphöjdhet är ett intressant psykologiskt
faktum. Öfverhöghetskänslan är allmän hos >>de begåfvade». När en skol-
pojke finner sig så pass musikaliskt utrustad, att han kan ·spela sig till applå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
