- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892 /
411

(1870-1940) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - J. A. Eklund: Modern moralsofistik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MODERN MORALSOFISTIK. 411
sannolikt det segrande. Tidningspressen är - jämte åtskilligt annat - ett
stort institut, sysselsatt med att etikettera allting. Tidningarna arbeta i sitt
anletes svett med att klistra öfver hvarandras etiketter. Dessa anslags innehå11
lär publiken sig. Ju kortare och lättfattligare de spärrade slagorden äro, dess
bättre. Det har mer och mer gått därhän, att man ganska sällan träffar nå-
gon, som ser efter, hvad som finns bakom papperet med fetstilen. Träffar
man en person, som, då man börjar resonnera om en »dagens fråga », brukar
andra glosor, andra termer än de gängse, så bör man observera det. Det är
mycket sannolikt, att man har en intressant intelligens att göra bekantskap med.
Sådana personer finnas ännu i ganska stort antal, särdeles nedom tidningspubli-
ken. lVIan finner dem bland qvinnori barn och bönder. Och naturligtvis fin-
nas åtskilliga bland samma publik.
Det är klart, att etikettmaneret ej utan vidare är att förkasta. Är den
åsatta beteckningen sann, träffande och karakteristisk, så är ingenting att an-
märka. Men naturligtvis bör man taga sig tid att undersöka den saken.
Moralsofistiken brukar nu också detta sätt med stor framgång. Man
kallar t. ex. så godt som allt i färg för »skön konst». Det är på det viset,
man smugglat in mycken ruttenhet ibland oss. Ett annat exempel! Vid en
diskussion kallade en talare den kristna moralen »en gammal handskemoral».
Träffande och kvickt. Man skall ju beteckna det mindre kända med något
mera bekant.
Efter Moltkes död läste Jag en från franska öfversatt nekrolog öfver ho-
nom. Han var ·- naturligt nog - en ganska tråkig man från fransk syn-
punkt. Särskildt fäste jag mig vid en etikett, hvarmed man betecknade karak-
teren af hans enskilda lif. Det var »borgerligt» - väl icke precis kälkborger-
ligt, men näst bredvid. Det, som åsyftades, var, att Moltke lefvat i ett lyck-
ligt äktenskap med sin hustru, att de älskat hvarandra »troget intill lifvets slut»
o. s. v. Parisaren, som ju är den ende fullblodsfransmannen, brukar visst
finna det litet simpelt och löjligt att vara kär i sin hustru. Och _det är in-
tressant vid jämförelsen att se, hur man ändå höll mycket styfvare på Boulan-
ger. Det var nog ganska många, som hade benägenhet att förlåta hans mindre
korrekta politiska uppträdande för hans meriter i sitt privata lif. Också stod
madame Bonnemains porträtt i alla tongifvande blad, i många med en viss
liten gloria kring pannan. Att se fru Moltkes drag presenterade i våra illu-
strerade tidningar förblef sannolikt en from önskan, ifall någon hyst en sådan.
Huru skulle en bildad publik, som har fin smak för pariserdamer, hafva något
intresse för borgerliga tyska fruar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0425.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free