Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYARE UNIONELL LITTERATUR.
unionslitteraturen. De äro emellertid icke i saknad af en utpräglad rättslig
åskådning, som sitt underlag. Särskildt i de tvänne polemiska artiklarne fram-
lyser på mer än en punkt, hurusom professor Hjärne i det stora hela bekän-
ner sig till samma unionsrätts1iga uppfattning som den Alinska skolan. Men
med det sinne för det konkreta och lefvande i historien, hvilket utmärker pro-
fessor Hjärne som lärare och vetenskapsman, fördjupar han sig ej i några.
rättsliga abstraktioner, utan tager däraf nätt och jämnt så mycket, som han
för sina ändamål behöfver, och kastar sig så midt upp i utvecklingen för da-
gen, för att med blicken stadigt fäst på de brännande spörsmålens reala inne-
börd gifva sina fingervisningar.
I broschyren »U nionsfrågan och Sveriges försvar» riktar han sm skarpa
kritik mot de olika unionella kompromissförslag, som varit å bane, och hvil-
kas antaglighet han på det bestämdaste underkänner. I sin första polemiska.
uppsats häfdar han den unionspolitiska modus vivendi, som han anser hänsy-
nen till vårt fäderneslands vitala intressen föreskrifva oss. Den senare har en
öfvervä.gande aggressiv karakter och riktar sig mot det unionella recept, pro-
fessor Morgenstierne i sitt svar velat sätta i stället, samt betalar honom han
kritik med ränta.
H ufvuddragen af professor Hjärnes uppfattning torde kunna sammanfattas
på följande sätt: Så länge unionsfrågan är ett trätofrö mellan de norska par-
tierna, har Sverige ingen anledning att på något sätt aktivt ingripa i striden.
Detta skulle alltid gifvas karakteren af svensk inblandning i norska angelägen-
heter. Först när ett unionsförslag frambäres i norska folkets namn, bör Sverige
taga det i öfvervägande. Men de uppoffringar, som detsamma af vårt fäder-
nesland kan påfordra, måste göras för unionens skull, icke blott för Norges
verkliga eller förmenta »ligeberettigelse». För att ett unionsförslag för Sverige
skall vara antagligt fordras vidare, att det svenska statsskickets k·onstitutionella.
garantier bevaras, och att det svenska folkets försvarsplikt begränsas inom en
rimlig risk. »Iakttagas dessa villkor icke, då må den norska ’Ligeberettelsen"
på Norges eget ansvar spränga unionen.»
Vi hafva smugit oss professor Hjärnes språkliga form så nära som möj-
ligt, för att kunna framställa hans förbehåll i all deras vida omfattning. NLl
några ord til1 kommentar.
Det första förbehållet gör, så vidt vi kunna finna, det norska venster-
programmet, äfven om det blefve norska folkets, för oss oantagligt. En dylik
tillämpning af »ligeberettigelsen» spränger unionen. Professor Hjärne undviker
visserligen att säga detta direkt. Han yttrar tvärtom: »Iakttagas dessa förbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
