Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Otto Varenius: Nyare unionell litteratur. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43 2 NYARE UNIONELL LITTERATUR.
Vi hafva ansett oss böra något 11tförligare behandla innebörden af dessa
bestämmelser i § 7 R. A. äfven med risken att synas vilja bevis9- axiomatiskt
klara saker och att upprepa ett och annat, som många gånger sagts förut.
Denna § ·är nämligen af synnerlig vikt såsom innehållande det enda direkta
beviset på, att unionskontraktet lagstadgar vårt fäderneslands rätt att genom sin
utrikesminister förvalta Sveriges-Norges utrikespolitik, ock därföre är det också,
som motståndarne till denna rätt förtiga eller förtyda ifrågavarande bestämmel-
ser. :Men då blir det ock befogadt att därvidlag söka tillstoppa hvarje tänk-
bart kryphål.
Aftonblads-författaren söker vidare styrka sin uppfattning om Norges rätt
till egen utrikesminister genom att anföra, hvad professor Rydin i sitt arbete
»Föreningen emellan Sverige och Norge» skall ha yttrat. Efter ett längre re-
ferat yttrar nämligen författaren: »Med andra ord, enligt hr Rydins åsikt, eger
Narge ostridig rätt att hafva egen utrikesminister, särskildt utrikesdepartement,
särskilda beskickningar, men han anser icke en sådan ordning vara af Norges
grundlag nödvändiggjord.» En närmare undersökning af, hvad professor Ry-
dins arbete verkligen innehåller, torde dock undanrycka detta förmenta stöd.
De hithörande momenten af professor Rydins unionsrättsliga utredning
återfinnas på ss. 330-336 i hans nämnda verk. Han vänder sig där dels mot
den svenska uppfattning, som anser konungen » berättigad att besörja utrikes
angelägenheter ej genom unioneJla för båda rikena handlande ämbetsmän, utan
genom svenska diplomater och konsuler, för hvilka Norges förhållanden gälla
lika med ett svenskt landskaps», dels mot den norska åsikt, som »sökt bevisa,
att Norge ej allenast eger själfständigt deltaga i vården af rikenas utrikes ange-
lägenheter, utan särskildt för sig ombesörja dem».
Den förra uppfattningen torde i hufvudsak sammanfalla med den af herr
R. C. A. förfäktade, den senare hyllas af den norska vänstern i våra dagar.
Båda åsi·kterna förkastas af professor Rydin. Han säger: »Föreningens natur
af realunion med själfständighetsrätt för hvartdera riket utesluter möjligheten af
såväl den ena som den andra åsiktens antagande. Realunionen fordrar, att
unionskonungen hos främmande makter ej representeras af andra än unions-
sändebud, och att han förordnar unionskonsuler. » Professor Rydin upptager
ock till pröfning de ställen i Norges grundlov, på hvilka nämnda norska vän-
steråsjkt stödjer sig, och han afslutar sin undersökning •af dem med den för-
klaringen, att »man går för långt, om man>> af dessa bestämmelser »vill draga
den slutsatsen., att behandlingen och ombesörjnmgen nödvändigt måste ske för
Norge särskildt». Aftonblads-författaren refererar denna professor Rydins slut-
sats, men han aktar sig för att äfven återgifva den näst föregående och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
