Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Ivar Damm: En öfversättning från E. A. Poe. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En öfversättniµg från E. A. Poe.
I obunden form har Poe, utom sina af svenska läsare väl kända noveller, äfven skrifvit
en del små stycken af poetiskt innehåll, utmärkta af en om möjligt ännu djärfvare fantasi än
man finner hos de förstnämnda samt af en med stor omsorg utarbetad språklig omklädnad. En
af des~a prosadikter ]ämnas här nedan i svensk öfversättning. Kring den sannt poetiska grund-
tanken däri - kring föreställningen om det kärfva, hårdnade, jag vore frestad att säga väder-
bitna, sinne, som ej längre reagerar ens för de starkaste retmedel, men på hvilket den plöts-
liga frånvaron af alla dessa, skärpt till den yttersta kontrast, utöfvar en desto mäktigare in-
verkan - kring denna grundtanke har Poe hopat en massa af de mest bizarra detaljer, öfver
hvilka han dock med sin vanliga stilistiska talang vetat att breda en välgörande klärobskyr.
Att denna för en öfversättare i vår nyktra tid synts lättare att bibehålla genom ett återgif.
vande i bunden form än genom en prosaöfversättning, torde ej förefalla läsaren underligt.
För att emellertid ej förfara efter rent subjektiva grunder vid valet af versform, har jag an-
vändt densamma som Poe själf i sin dikt "Korpen" (för svenska läsare bekant genom Viktor
Rydbergs ypperliga öfversättning), hvilken versform äfven med hänsyn till originalets ofta
återkommande upprepningar synts mig vara lämplig.
Tystnaden.
En saga.
Än jag på mm panna kände hur demonens fingrar brände;
Mörk sin blick han i mig spände: "Minns", så bjöd han, "hvad du hör.
Till den näjd, som vild och öde breder sig kring Za’ires flöde,
Och som kräft så många döde, min berättelse dig för.
Till en trakt af evig suckan nu i tanken jag dig för,
Ty dess oro aldrig dör.
Sjukligt saffransfärgadt bryter Za1res vatten sig och flyter
Stundom fram och stundom åter, hafvets våg det tyckes fly.
Röda töcken solen hölja; bleka vattenliljor skölja
Sig i konvulsivisk bölja eller täcka strandens dy -
Skjuta milsvidt smärta stänglar nickande ur strandens dy
Under spöklikt dyster sky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
