Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Ivar Damm: En öfversättning från E. A. Poe. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYSTNADEN.
Ej ett prassel fjärran hördes; ej ett blad i dunklet rördes;
Ej en våg i Za’ire fördes längre bort från töcknig trakt.
Allt var stilla, tyst och ödsligt, allt var andlöst, allt var dödslikt,
Liksom om en dvala plötsligt kring en febersjuk sig lagt,
Liksom om en iskall domning sig kring hela näjden lagt
För min vredes trolska makt.
Lyssnande, med barm som häfves, står han ändtligt upp: förgäfves -
Blott det tomma intet hör han och sitt eget andedrag.
Ej den minsta suck sig höjer. Bäfvande han ännu dröjer,
Tills en våldsam ångest böjer trotset i hans sinnelag,
Tills han, af förfäran kufvad i sitt stolta sinnelag,
Häjdlöst flyr! Då skrattar jag.
Han försvann" - så slöt demonen - "och den dystre mänskosonen,
Som jag sett belyst af månen, hade nu för alltid flytt.
Fram till klippan, där han setat, gick jag än en gång. Så vet, att
Där ett ord jag sammanletat af dess runor, stod ett nytt
<( Ödslighet(( var ordet förut, nu i stället stod ett nytt:
<
( Tystnad" - så det var förbytt."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
