Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Litterära notiser - Ernest Renan och Rudolf von Ihering †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER. 447
lät hans moder, trots sitt sydländska lynne, det strängt kyrkliga åskådningssät-
tet och de fromma vanorna aldrig minskas kring den uppväxande sonen. Då
han blef nog gammal för att välja lefnadsbana, föll det sig det därför helt visst
rätt naturligt, att han sändes till det »lilla» prästseminariet i Paris, hvars led-
ning då nyligen uppdragits åt den sedan så ryktbare Dupanlöup. Renan har
sedan alltid talat med mycken tacksamhet om den omsorgsfulla undervisning,
som han här från sitt fjortonde år åtnjöt. Och efter slutade skolstudier ingick
han i det »stora seminariet», S:t Sulpice, där han utom de redan förut med
intresse drifna matematiska studierna särskildt med ifver kastade sig öfver stu-
diet af tyska och hebreiska språken. Men redan tidigt hade religiösa tvifvel
hos honom börjat uppstå, och 1845 lämnade han på den grund seminariet.
Till en början sökte han nu sitt uppehälle genom privatundervisning, samtidigt
med att han alltmer fördjupade sig i vetenskapliga studier. Efter endast tre år
var han redan i stånd att vinna första platsen vid en concours de l’agregation
(ungefärligen hvad vi skulle kalla täflan för en docentur) och erhöll samtidigt
det af A cademie des inscriptions et belles-lettres utdelade V olney-priset .för en
sammanfattande öfverblick af de semitiska språkens historia och grammatik.
Därmed var hans vetenskapliga karrier betryggad, och han egnade sig
nu med glödande ifver åt de studier, för hvilka han framför andra hade de
erforderliga förutsättningarna, - skolastiskt-filosofiska och orientaliska studier.
Han valde nu närmast för sin vetenskapliga forskning ett ämne, i hvars be-
handling han fick tillfälle att använda sin på båda de nämnda områdena för-
värfvade lärdom. Med understöd af nämnda akademi studerade han nämligen
vid italienska bibliotek och var 185z färdig med det märkliga arbetet »Averroes
et l’Averroisme», som af mången fortfarande anses såsom hans förnämsta lifs-
gärning. Man måste i högsta grad beundra den ännu ej trettioårige författa-
rens förm åga att beherska det omfattande och olikartade material, som fordras
för en rätt uppfattning af den arabiske medeltidsfilosofen och hans verk. Den
rnångutgrenade aristoteliska filosofien, den kristna medeltidssko1astikens irrgån-
gar måste genomforskas och en vidtomfattande kännedom om de orientaliska
språken användas. Och härtill kommer, att den unge lärde visste nedlågga
resultaten af sin forskning i en form, som jämte största klarhet och öfversiktlig-
het eger ett lif och en konkretion, som gör framställningen trots det ofta yt-
terst torra ämnet merändels verkligt fängslande.
Ett par år därefter utgaf han i utvidgad och omarbetad form den ofvan
nämnda prisskriften under titeln »Historie gbu!rale des langues semitiques» (1865),
ett arbete, som trots enskilda misstag och oriktiga vyer dock ännu ej förlorat
sin betydelse för semitismen. Under tiden hade författaren vunnit anställning
vid stora biblioteket i Paris (I 85r) och blifvit medlem af l’Academie des in-
scnptions (1856). När Napoleon III föll på den ideen att med den 1860 till
Syrien afsända expeditionen, som skulle undertrycka kristendornsförföljelsen där•
städes, förena en vetenskaplig undersökning af de delar af Syrien och Pheni-
cien, som ligga i närheten af Libanon, så föll hans val af detta vetenskapliga
företags ledare på Renan. Ett år tillbragte denne sålunda i Syrien och Pale-
stina. Frukterna häraf började han framlägga 1865 i det stora verk, som bär
Mission de Phenicie’s namn. Dessa forskningar i semitiska inskrifter och mo-
nument har han sedan fullföljt och därigenom blifvit i tillfälle att i hög grad
bidraga till den af Frankrikes förnämsta semitister utgifna »Corpus Inscriptio-
num Semiticarum».
Men då han hösten I 86 1 återvände från Orienten förde han också med
sig, jämte afteckningarna af semitiska inskrifter och beskrifningarna af utgräf-
ningar och fornfynd, ett manuskript, som skulle komma att väcka ännu mera
uppseende, ja, egentligen gifva anledningen till hans europeiska ryktbarhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
