Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 13–14 - Litterära notiser - Ernest Renan och Rudolf von Ihering †
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERÄRA NOTISER.
Efter att under tvänne år hafva filat och cisilerat på dess litterära form utgaf
han 1863 detta sitt sedan så ifrigt omdebatterade arbete » Vie de Jesus», hvarom
Renan själf sagt, att det hade sådan framgång snarare genom sina fel, än ge-
nom sina förtjänster. Vetenskaplig själfständighet eger detta arbete i mycket
ringa grad, men därpå har dess författare heller aldrig här gjort några anspråk.
Det är en popularisering af Strauss’ och Tubingerskolans uppfattning af kri-
stendomens urkunder, - en popularisering af dessa radikala teologiska åsikter
i en form, hvars stilistiska fulländning knappast har sin like, men där innehål-
let näppeligen fullt tillfredsställer någon läsare. Ateisterna stöta sig på den
öfvertygelse om kristendomen såsom la religion eternelle, som uppbär hela Re-
nans framställning, och utilisterna måste ogilla hans vördnad för det kristna
»världsföraktet». Men än mera måste den kristne stötas tillbaka genom fram-
ställningen af den nazarenske profeten såsom väsentligen en democrate juij,
hvilken snarare är un grand juif ,än verkligen un grand homme. Och äfven
den, som på arbetet blott ställer anspråket af en psykologisk studie, som vi-
sar oss Jesu lifsbild sådan den kunnat vara, står otillfredsställd framför den
olösta motsatsen mellan den idylliske docteur charmant, som man möter i skild..
ringens början, och den geant sombre, som uppträder i slutscenerna i Jerusalem.
Orättvist är dock att beskylla författaren för en frivolitet, som begagnat den
heliga historien blott för att väcka uppseende. Helt visst är tvärtom arbetet
ärligt menadt och uttryck för Renans personliga öfvertygelse, med hvars fram-
ställning han trodde sig kunna gagna mänskligheten. En annan sak är, att
han i själfva verket nästan helt och hållet saknade det personliga djup, som
uppgiften kräfde, och därför högeligen förfelat sitt mål.
För en rätt uppskattning af »Jesu lif» bör heller icke förbises, att förfat-
tarens syfte ej afsåg blott detta arbete såsom ensamt för sig, utan såsom en
integrerande del i ett stort helt. Framställningen af Jesu person och öden ut-
gör nämligen blott första delen i hans stora verk »Hz"stoire des orzgines dtt
christianisme» och såsom en grundläggning därtill har han sedan ytterligare
tillagt sin »Histoire du peuple Israel>>, hvars sista, fjärde del han just höll på
att för trycket redigera, då döden slutade hans verksamhet. Öfverblickar man
hela denna följd af arbeten, blir helt visst omdömet öfver Renans betydelse
för vår tids bildning fördelaktigare, än om man fäster sig öfvervägande blott
vid hans »Jesu lif»; och man torde om verket i dess helhet ej kunna förneka,
att det i sin mån i många kretsar bidragit att slå bryggan öfver mellan kristen
och nutida världsåskådning. Religionen är därjämte något så eminent indivi-
duellt, att man öfver hufvud ej skall vänta, att en insats i den religiösa upp-
fattningen, gjord af en fransman, skall kunna hafva samma betydelse för oss
germaner, som för hans egna landsmän eller romanska stamfränder. Chateau-
briands » Genie du christianisme >> har aldrig haft någon betydelse utom Frank-
rike, och dock fanns otvifvelaktigt en tid, då denna bok lade grunden till en
religiös pånyttfödelse i Voltaires land. H vilken likartad förberedande mission
Renans författareskap i det nutida Frankrike kan hafva haft, är svårt för oss
utomstående att bedöma.
I verkligt värde öfverträffas afgjordt »Jesu lif» af flera bland de öfriga
delarne af det nämnda omfattande verket öfver kristendomens historia, hvars
olika band bära titlarna »Les Apotres» (1866), ~s.-t Paul» (1867), »L’Antechrist»
(1873), »Les Evangiles» (1877), >’>L’Eglise chretienne» (1879), »Marc-Aurele et
la fin dit monde antique» (1882). Den kanske mest kompetente bedömaren
bland alla nu lefvande, Adolf Harnack, har om Renans arbete yttrat: »Att lära
känna och pröfva denna totalåskådning, är en uppgift~ som ingen framtida
kyrkohistoriker kan gå förbi. Hvilka förbehåll man än med rätta må göra,
Renans stora verk är dock den första och hittills (1885) enda, med den histo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
