Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte 15
- Rudolf Kjellén: Den norska landtvärnsklausulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LANDTVÄRNSKLAUSULEN.
det ena eller andra programmets större politiska berättigande - alldeles ur
räkningen; om den saken är icke mycket att säga efter författaren till »Norska
.högerns realpolitik». Men däremot fäster den formella synpunkten min upp-
märksamhet. Det visar sig nämligen en viss likhet i de bägge ståndpunkterna,
sädana de lzär framställts, därutinnan, att h vardera parten gör en förändring i
det bestående till grundval för sin politik. Om alltså HJ. förebrår M., att
denne vill stöpa om unionen i en ny form, innan han gifver den dess rum som
ett »första rangs intresse», så svarar norska högern med samma förebråelse
på grund af Sveriges fordran i försvarsfrågan.
Denna formella likhet emellan de båda programmen hvilar på den upp-
fattningen, att Svenska högerns ståndpunkt i försvarsfrågan syftar åt »Befaestelse
af U nionsbaandene paa et nyt Punkt», såsom M. uttryckt sig på s. 2 34 f. i
denna tidskrift och I–Ijärne rnedgifvit med ett »visserligen», på s. 2 54. Jag
har här tagit till orda för att göra ännu ett försök att skaffa denna osanna
och förvillande uppfattning ur världen.
*
*
Af diplornatiska förhandlingar öfvertygad, att Sveriges och Norges före-
nmg ej längre stod att uppskjuta och att således tiden var inne att tänka på
de närmare stipulationerna vid kontraktet, hade prins Kristian Fredrik i för-
stone - det var i Juli I 8 r4 - föreställt sig den militära sidan af saken så
ordnad, att Norges bidrag till unionsförsvaret skulle stanna med en trupp af
• 10,000 man, de där föröfrigt ej skulle få tagas i disposition annat än med åt-
skilliga försvårande formaliteter och villkor. Detta var således den .första norska
positz"oncll i unionens kardinalfråga. På dylika förslag kunde naturligtvis unions-
konungen icke ingå å Sverjges vägnar; det blef aldrig annat än ett löst ut-
kast; i stället Jades genom bägge parternas öfverenskomrnelse i lVIosskonven-
tionen en fast basis för underhandlingarne, nämligen Eidsvoldskonstitutionen;
förändringar i densamma skulle uppgöras mellan svenske underhandlare och
Norges storting genom frivilligt aftal, men endast beträffa sådana punkter som
unionskonungen för unionens skull fann nödigt att påpeka. Till dessa punkter
räknade unionskonungen icke försvarsfrågan. Eidsvoldskonstitutionen gjorde näm-
ligen konungen till oinskräokt krigsherre, i full likhet med Sveriges författning;
genom hvartdera rikets författning skulle konungen således hafva haft fri dispo-
sition öfver dess stridskrafter, hvarmed följer, att han som unionskonung kun-
nat med full frihet använda bägges försvarskrafter till värn för unionsområdet.
Eidsvoldskonstitntionens bestämmelse i denna sak fick alltså kvarstå oförändrad
i det förslag till unionstraktat, h varom svenska regeringen enades i Fredriks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0477.html
