Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Rudolf Kjellén: Den norska landtvärnsklausulen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NORSKA LANDTVÄRNSKLAUSULEN.
hall, början af 0kt. Detta var, om man så vill, den första svenska positionen.,
Svenska regeringen var också medveten om denna saks stora betydelse. I
dess Instruktion för sma kommissarier till stortinget stod bland fordringar, vid.
hvilka » eftergift i hzifvudsaken icke må ega rum», skrifven denna konungens.
rätt att »på sätt han finner tjänligast befalla öfver krigsmakten» i Norge, detta.
såsom »garantien för de ömsesidiga förbindelsernas uppfyllande», således ur
specifikt unionell synpunkt; därest stortinget gjorde någon invändning häremot
»i väsentliga delar», så skulle det betraktas som en undanflykt och förhand-·
lingarne afbrytas.
Den I 3 0kt. Jades regeringens förslag genom dess kommissarier inför
stortingets ögon. Tinget tillsatte då en kommite för preliminära konferenser
med kommissarierna; men kommiten upptog äfven anmärkningar från särskilda
stortingsmän emot vissa punkter i förslaget, och frukten häraf blef ett delvis
afvikande förslag i försvarsfrågan, hvilket den 24 0kt. i kommitens namn med-
delades tinget. Det innehöll unionskonungens högsta befäl öfver Norges strids-
krafter, men de finge ej dragas ut ur Norge, än mindre utanför halfön, annat
än till försvar mot angrepp eller med stortingets (i dess frånvaro norska stats-·
rådets) samtycke. Skillnaden emellan denna ståndpunkt och den svenska låg
således däri, att kommiten ville stadga norska myndigheters samtycke s01n
villkor för unionskonungens makt att disponera norska trupper vid a11falls-
krig; däremot öfverensstärnde parterna i hufvudsaken, att han kunde använda
hela Norges vapenstyrka hvar som helst till unionens försvar. Detta var så-
ledes den andra norska positionen, och vid den verkliga uppgörelsen den första~
Den blef emellertid öfvergifven dagen därpå, den 2 5 Okt., då stortinget
själft skred till debatt i frågan. I stället förenade sig nu tinget, på MoTZFELDTS.
initiativ, om en ny lydelse af grundlagens § 25, hvarigenom »naar Sverigs
GrcBndser eller Kyster angribes, skal den lzalve Deel af Norges organiserede
Landmagt kunne bruges i Sverig» och vice versa, men »en större gjensidig
HjcBlp skal af Norge ikke gives eller modtages uden Stortingets Samtykke»i
ej heller »rnaae Norske Tropper uden Stortingets Samtykke bruges udenfor
Sverigs GrcBndser». Till undvikande af allt n1issförstånd hade stortingsmannen
HoLTEN under debatten uppfordrat förslagsställaren att förklara, hvad han
menade med »organiserade» trupper. Motzfeldt gaf härpå till svar, att han
valt denna beteckning i stället för uttrycket »stående» arme, ty det senare af-
såge blott » gevorbne» trupper, men under »organiserade» förstodes äfven de
» nationale >>; däremot räknade han »LandeZJcern, Fribataillonenza og de borger-
lige eller .frivillige Corpser» utom organiserade trupper, och dessa skulle således
alltid vara undantagne från konungens fria disposition.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
