Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Harald Hjärne: Minnestal på Gustaf-Adolfs-dagen 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 MINNESTAL PÅ GUSTAF ADOLFS-DAGEN 1892.
vilja våra danske fränder glömma de dagar., då Valdemarerna och Absalon
näpste slavernas roflystnad i dess egna nästen, då Danebrogs kors lyste vägen
för hela den germanska stammens väpnade nybyggare och arbetare mot österns
barbariska lättja och obrutna åkermarker.
Och lära vi närmare känna sådana folk! som lida eller lidit under ett
våldsamt afbrott i sin naturliga växt, under långa tidehvarfs främlingsok eller
förkrympning, - så finna vi just hos dem den ömtåligaste vården och upp-
skattningen af länge sedan förbleknad ära~ glans. Deras framtidshopp hägnas
och upprättas af manande skuggor, som i förstorad skepnad bryta sig emot
det närvarandes mörker eller hvardagsfärg, och som forskningen stundom blott
med yttersta möda lyckats berga undan det ödesdigra skeppsbrottet.
För de kufvade och splittrade polacka~ne spöka den forna adelsrepubli-
kens segrar öfver Preussens ordenshärar, öfver turkarne framför Wiens murar,
öfver moskoviterna i själfva den heliga tsarstaden. Böhmens tjecher minnas
under jubel, huru hussiternas höfvitsmän tuktade tyskarne från Alperna till
Östersjön. De återuppståndne bulgarerna och serberna frambesvärja hela rader
af dimhöljde, väldige konungar och tsarer. Nutidens greker nästan digna under
både forntids och medeltids uppstaplade ära. Och Norges skalder sjunga om
den klara kungatanke, den starka kungavilja, som skapat och häfdat Hårfagers-
ättens rike mot grannarnes afund, emot storslagne höfdingars och bönders parti-
split allt intill unionens skymning.
Ingen har rätt att förhäfva sig öfver oss~ om också v1 taga upp vår
stämma i dessa de särskilda folkens ofta så föga samklingande lofsånger till
sig själfva. Må vi äfven unna de andra folken den glädje de kunna hemta i
sina toner! Och må vi icke ängsligt mäta deras fosterländska ära med vår
egen, medan vi ej heller må ·blygas att tillbörligen vårda våra egna minnen,
om törhända deras sken sticker af för bjärt i andres oroliga ögon!
>k
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
