- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892 /
482

(1870-1940) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Harald Hjärne: Minnestal på Gustaf-Adolfs-dagen 1892

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1\IlNNESTAL PÅ GUSTAF ADOLFS-DAGEN 1892.
- - - – –––- - - - - - - - - - - – – – - - - – - - - - -
större och rikare, men i bristfälligare former ordnade samhällen. För Gustaf
Adolf betyder det kungliga majestätet ej de yttre äretecknen, som prydde kro-
nans bärare, utan Sveriges samlade statsmakt, som under Guds hägn represen-
terades ej blott af konungen själf, utan jämte honom af Sveriges råd och
ständer.
De voro alla medarbetare i det stora verket, och Gustaf Adolfs stats-
konst bestod 1 det allvarliga, outtröttliga nitet att mäta rättigheter efter ålig-
ganden inom alla samhällets klasser, att under de väldiga ansträngningar och
tunga offer, som tidens kraf äskade, utskifta ansvaret så, att ingen gick lottlös
,däri och att en hvar kunde bära sin lott efter måttet af sin beskärda förrnåga.
Huru han fullgjorde sin uppgift, trots alla mänskliga brister och felgrepp,
<lärom vittnar hans och svenska folkets fullbordade gerning. Den svenska
folkbären, som Gustaf Adolf under långvarig kamp till samtidens häpnad ska-
pat med hjälp af sitt eget rikes samverkande, personliga krafter, utgjorde den
fasta, förbindande kärnan i protestantismens länge splittrade värn mot fiendens
-angrepp. Och dess sammanhållighet var så stark, att vid Ltitzen segern följde
<less fanor äfven efter den konungslige ledarens fall. Konungadömet i Gustaf
Adolfs person hade utvecklat en makt, som ej ens i den svåraste pröfning
kunde bräckas af själfva döden.

*


l\fen var det ej ett troskrig, som utkämpades med dessa blodiga vapen?
Var det ej ett eröfringskrig, som fördes för Sveriges tillväxt på andra folks
bekostnad, af en ärelysten konung för hans personliga syften?
Det var ett troskrig å ömse sidor, och detta troskrig kunde icke undvikas.
Huru kunde en fridsam mäkling uppgöras emellan öfvertygelser, som
voro byggda på grundsatsen, att den ena eller andra trosformen var nödvän-
dig för själarnas eviga välfärd, att statens bestånd var oupplösligen förknippadt
med de styrandes vård om folkets eviga välfärd? Dessa öfvertygelser kunde
icke rubbas genom muntliga eller skriftliga meningstvister, som själfva sam-
manhängde med det kristliga troslifvet i dess samtida former. Det återstod
ingen annan utväg, än att dessa öfvertygelser, sådana de lefde i folkens hjär-
tan och häfdades af deras ledande personligheter, fingo pröfva sin halt i för-
söken att genomföra sina kraf på den mänskliga samhällsordningens utbildning.
Den lefvande religiösa tron vederlägges ej af det räknande förståndets bevis-
grunder eller den inskränkta skrifttolkningens klyftigheter eller den välmenta
känslans rop, utan luttras och utvecklas i sina mer eller mindre skarpt ut-
präglade brytningar med andra lifsmakter. Den renare och djupare tron är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free