Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 15 - Harald Hjärne: Minnestal på Gustaf-Adolfs-dagen 1892
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESTAL PÅ GUSTÅF ADOLFS-DAGEN 1892.
tjänst. Ur denna hans första uppgift föddes hans makt, som i nya dugliga
händer vann allt större omfång med växande ansvar och rikare uppgifters full-
bordan. Men, buret af slappnande händer, sjönk konungadömet i stoftet, och
därför måste det födas på nytt ur folkets eget sköte.
Sveriges nya konungadöme hade tvänne århundraden bakom sig på Liit-
zens dag. Dess grundläggare heter Engelbrekt Dalkarl. Liksom hans okände
föregångare i den forngermanska sagans natt, men under häfdernas småningom
ljusnande dager, så började Engelbrekt och ledde det nya lagens verk hans
samtid kräfde. Men redan det nya konungadömets upphof står i samband
med den jäsning, som begynte sjuda i den europeiska kristenhetens troslif..
Påfvedömets fiender, hussiterna, hade skapat det nyare Europas första folkhär,_
och föredömet var ej bortkastadt för en svensk höfvitsman, som hade sett
månge främmande herrars hof och kände deras strider. Engelbrekts bondehär
påminde uppskrämde tyskar om »kättarne framför Danzig», på samma gång·
som de anade, att han grep efter St. Eriks krona.
Han nådde henne ej, men namnet gör ingenting till saken. Under namn
af höfvitsmansdörne och riksföreståndarskap går det nya svenska konungadömet
sin bana till allt starkare samling af folkets krafter, till allt bredare maktvidd,_
genom fredens och krigets idrotter, genom den oegennyttiga fosterlandskärle-
kens offer, genom ärelystnadens och partistridens våld och svekfulla konstgrepp.
I Gustaf Vasas hand förmäler det sig med protestantismens allmänna.
lifsmakt, som understödde Sveriges rikes nydaning och knöt det svenska folket
fastare till dess fränder bortom hafvet. Och arfriket, det ärftliga konunga-
dömet, betydde för Gustaf Vasa ej en fåfängans eller njutningens rätt, utan
tolkades i hans af riksens ständer stadfästa testarn ente sorn den utkorade ättens.
samfällda plikt att under ansvar inför folket, organiseradt efter dess medlem-
mars olika statsuppgifter, och under samverkan med folket häfda det grund-
lagda verket intill sin förmågas yttersta gränser. I denna plikt fann konunga-
dömets målsman sin rätt: och makt att kufva hvarje enskildt intresse, som reste-
sig emot staten, att tukta upprorets söndringsandar lika eftertryckligt som
rikets fiender utom landet.
Och i den samfällda borgen, som hela folket iklädt sig för konungadö-
mets ansvar att fullgöra sitt kall, bodde också kraften till detta konungadömes.
och Sveriges rikes föryngring, när åter svagare händer lemnade sina föregån-
gares verk i sticket. Karl den niondes kärnspråk: en för alla ocli alla för en,..
betecknar den svenska statens ur sitt eget lifs djup hemtade sanningsgrundt
som gjorde dess målsmän, från den högste till den lägste, mäktige att hjälpa
sig själfve inbördes ur trångmål och vådor, hotande med undergång för vida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
