- Project Runeberg -  Svensk Tidskrift / Andra årgången. 1892 /
497

(1870-1940) [MARC] [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Edv. Alkman: Anne-Charlotte Leffler. Ett eftermäle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Anne-Charlotte Leffler.
Ett eftermcilc.
Att teckna bilden af en personlighet, som nyss lemnat de lefvande, är
en vansklig uppgift. Lifvets aktning för döden är så djup, att den fordrar
varsamma händer af den, som skall på ett eller annat sätt röra vid den döde.
Men å andra sidan är den - eller b o r d e den vara - nog djup att afvisa
hvarje lögn om den döde, äfven förskönandets lögn. På dödsbädden finnes
ingen prutmån med sanningen, – hvarför då vid den? Dödsmasken bär
kanske vittne om allvarligare vördnad för den dödes minne än den stoltaste
apoteos. Den förre vördar hvad människan varit, det senare hvad man ön-
skat att hon varit.
En människa, hvars lif och verksamhet rört sam_
tiden i den grad och på.
det sätt som Anne-Charlotte Leffler, har rent af rättighet att slippa undan den
vanliga dödsrunans fadda och sentimentala apologi. Fru Leffler var själf i lifvet
ej lagd åt det sentimentala, och hon skref sällan apologier öfver de företeelser,
som fängslade hennes intresse. Hon vi1le gärna vara rättvis - och var det
också, så långt hon kunde: vore de synpunkter på lifvet och människorna,
som hon kunnat tillegna sig; ensamt giltiga, så skulle eftervärlden säkerligen
~1innas henne som en sanningstolk utan vank och lyte. Hennes skrifter vittna
och hennes vänner vitsorda, att rättskänsla och sanningskärlek kanske äro de
bästa egenskaper hon egde. De äro dygder, som i lika hög grad pryda för-
fattaren som människan; af minnestecknaren blifva de först då rätt värderade,
om han efter bästa förmåga söker tillegna sig _
dem vid skildringen af hennes
egen personlighet och _
arten hos den verksamhet, som gjort henne känd vidt
och nära. De böra lemna ett godt skydd mot all missuppskattning, äfven
apologiens.
* *
Från hvarje försök att teckna det intryck, fru Leffler gjorde som mänm-
ska, måste jag afstå, emedan jag aldrig sett henne. Porträtten visa ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Nov 18 14:03:19 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svtidskr/1892/0511.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free