Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Edv. Alkman: Anne-Charlotte Leffler. Ett eftermäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNE-CHARLOTTE LEFFLER.
lig, hennes bifall, då hon gillade, så varmt och entusiastiskt, hennes kritik,
<lå hon ogillade, så dräpande, att det för en så receptiv natur som min
ej blef möjligt att arbeta mer utan hennes gillande. Klandrade hon något,
som jag skrifvit, skref jag om det, tills hon blef nöjd.» Mycket snart införde
fru Kovalevsky, som var en expansiv natur, den seden i deras umgänge, att
de för hvarandra biktade allt hvad som låg dem på hjärtat, äfven det allra
intimaste. De sonderade tillsammans alla sina känslor, diskuterade hvarandras
ideer, berättade för hvarandra, hvad de upplefvat. Den som fått närvara vid
dessa samtal skulle säkerligen erhållit underliga och intressanta inblickar i det
kvinnliga känslolifvet. Det är med all sannolikhet under väninnans inflytande,
som fru Leffler gör sitt omslag i uppfattningen af kärleken. Just under dessa
samtal får hon troligen syn på den djupa konflikt i kvinnans utveckling, som
jag vidrört på tal om »Kvinlighet och erotik». Fru Leffler berättar, att hennes
väninna haft en stark känsla af denna konflikt hos sig själf. Hon tillägger:
»Det är denna konflikt, som väl tiJl en viss grad måste drabba alla kvinnor,
som egna sig åt en individuell produktiv verksamhet, och det är kanske den
starkaste invändning, som kan göras mot att utveckla detta slags anlag hos
kvinnan, att de sätta henne ur stånd att uppgå så helt i ett kärleksförhål-
lande, som hvarje man önskar af sin hustru eller älskarinna. » Det är denna
tanke, som finnes nedlagd i » En sommarsaga», och det är den, som i »Kvin-
lighet och erotik>> utsträckts till den utvecklade kvinnliga karakteren i all-
mänhet, ehuru författarinnan eJ synes hafva varit medveten om konfliktens
verkligen bottenlösa djup.
’-
Sitt mest påtagliga uttryck får de båda väninnornas samlif i det under-
1iga alster, som heter »Kampen för lyckan», två paralleldramer. Iden är ett
kärlekens förhärligande, framstäldt genom en parallel mellan »hur det blef»
och »hur det kunde varit». Utgångspunkten, modersituationen, är naturligtvis
för de bägge utvecklingarna gemensam. Iden var ursprungligen fru Kovalev-
skys, den hade hos henne framsprungit ur en känsla af missmod öfver den
himmelsvida skillnaden i lifvets sätt att gifva löften och hålla dem. Att den af
fru Leffler skulle mottagas med uppräckta händer, som någonting öfversvinneligt
genialt, är lätt begripligt: ingen ide kunde vara mer egnad att motsvara och
ena de båda hufvudriktningarna i hennes författarlynne. Och ändå: hur djupt
-
okonstnärlig är den icke, hur slående visar den ej det oförenligt motsatta i~
de båda sträfvanden fru Leffler samtidigt sökt drifva ! Och på samma gång:
kan någonting mera dagsklart belysa den frånvaro af verklig och innerlig sym-
pati, som kännetecknar fru Lefflers ställ~ing till sina figurer? Tänka sig, att
en författare kan ha hjärta att följa sina personers öden, deras olyckor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
