Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 16 - Harald Hjärne: Anmärkningar till belysning af D:r R. Kjelléns landvärnskritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 ANMÄRKNINGAR.
ling än må vara i synnerhet för disputationslitteraturens förkofran, likväl med
hänsyn till nutidens och framtidens unionspolitik skäligen ofruktbar, sedan
Sveriges nuvarande legala »position» en gång blifvit vederbörligen definierad.
För Sverige gäller det närmast att hålla sig den norska frågan från lifvet så
länge som möjligt under nuvarande norska partiförhållanden.
Dessutom må det betonas, hvad särskildt d:r K:s »vidunqer» beträffar,
att »landvärnsparagrafen» äfven innehåller åtskilligt annat och mera än distink-
tionen emellan »linie» och »landvärn». Det norska unionsförsvarets verkliga
uppgift torde ligga på sjösidan_
, och där kan hvarken »linie» eller »landvärn»
komma till nyttig användning. Om den hindrande konstitutionella bråten med
alla dess mer eller mindre »lagliga» förhuggningar kan undanrödjas på Norges
ansvar och genom den norska partistriden, - då först, om någonsin, torde
en viss utsikt yppa sig till en verlflig uppgörelse i unionsfrågan (men natur-
ligtvis icke i det Björnsonska »försvarsförbundets» form), så vida vederbörande
sköta sig rätt.
Om »den gordiska knuten » nödvändigt måste »huggas 1 sär», så har väl
e.1 ens d:r K. någonting allvarsamt att invända däremot, att Sverige slipper åtaga
sig därmed förknippad svett och möda. Den, som börjar den storslagna sön-
derhuggningen, han kan också lätt råka skära sig själf smått i fingrarne eller få
några flisor i skinnet af den murkna träkubben, där »knuten» ligger. Skulle
det svida litet vid första huggen, så har ju åtminstone Sverige icke vållat för-
treten och behöfver ej göra anspråk på att få del af svedan. Så pass intrass-
lad och hårdbunden är nog äfven »knuten» att, när den far i bitar, vi få fullt
upp att göra, om v1 skola kunna med någorlunda g?d tur hålla oss själfve
undan de gröfsta repstumparne eller åtminstone väja så mycket, att vi icke få
dem rätt 1 ansiktet. Huruvida vi sedan möjligen kunna stå till tjänst med
balsam och häftplåster för dem, som gjort sig illa, det får väl bero på, om
så lämpar sig för oss. Men att på förhand lappa ihop den förargliga »knu-
ten » med några segelgarnsändar, det är allt ett fruktlöst och onödigt besvär,
som för öfrigt knappast den klyftigaste grundlagstydare lär vara fullt vuxen,
sedan så månge vederbörligen anställde unionsdiplomater visat sig ej kunna
gå i land därmed.
Hctrctld Hjarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
