Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. W-l: Några ord om nutidens sjöförsvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord om nutidens sjöförsvar.
Sedan Sveriges konung och folk nu ändtllgen genom de vid urtima riksdagen fram-
lagda förslagen och fattade besluten nödtorfteligen sörjt för rikets landtförsvar, måste ord-
ningen komma till sjöförsvaret.
Flottans oundgänglighet för upprätthållandet af vår neutralitet, liksom ock för vårt
lands skyddande, om en gång vår neutralitet brytes, hafva vi redan i tidskriftens förra år-
gång (ss~ 93 o. 94) sökt kraftigt betona. Och i själfva verket lär väl bland klarsynte foster-
landsvänner näppeligen härom finnas några motsatta meningar. Alla de uppoffringar, vi göra
för landthärens stärkande, skola i själfva verket i farans stund till intet båta, om vi icke
också hafva ett flytande försvar till vakt vid våra kuster. Hären och flottan, dessa två för-
utsätta och betinga hvarandra inbördes; den ena utan den andra är en halfåtgärd, som såsom
de flesta sådana är mer eller mindre ändamålslös.
Det trängande behofvet af vårt sjöförsvars stärkande torde därför näppeligen tarfva
några bevis. Först om möjligheten att därtill erhålla nödiga medel, äro kanske meningarne
något delade. Man förmenar, att genomförandet af de nu fattade besluten rörande landtför-
svaret skall föra vårt folk till gränsen af dess ekonomiska bärkraft, och sålunda inga ökade
anslag till flottan kunna presteras.
Men om fäderneslandets själfständighet kräfver sjöförsvarets ordnande och stärkande
med samma tvingande kraft som landtförsvarets, så måste ju äfven de bördorna bäras, för
så vidt vi skola finnas till bland de fria folken.
De ytterliga kraftansträngningar, hvarmed vår tid folken väpna sig till skydd mot
hvarandra, gå därmed förlorade för det direkta; fredliga kulturarbetet; och detta är för hela
mänskligheten och civilisationen en hård olycka. Men vårt lilla folk lär icke genom några som
helst åtgärder kunna undandraga sig sin andel i denna världsbörda. Det höfves då ättlin-
garna af ett folk, som under forna tider i själfva verket för sin frihet burit än tyngre bördor,
att utan klenmod fylla äfven den nutida uppgift, som historien ålägger oss.
Liksom denna tidskrift genom sakkunnigt orienterande uppsatser sökt förbereda lös-
ningen af försvarsfrågan hvad landthären angår, så skall nu vårt bemödande blifva att på
liknande sätt söka bereda marken för försvarsfrågans andra sida. Det är därför, som v1 nu
införa följa1:de uppsats. Red.
Svensk Ti’dskrift I892, 17, I8. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
