Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. W-l: Några ord om nutidens sjöförsvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM NUTIDENS SJÖFÖRSVAR.
Den flytande materielen eller flottans fartyg indelas först och
främst i bevärade eller stridsfartyg san1t i obevärade eller icke stridande
fartyg. För att emellertid kunna gifva en någorlunda tydlig bild af denna
flytande materiel, torde det vara lämpligt att först något studera de vapen,
som användas 01nbord, samt de egenskaper hos fartygen i allmänhet,
som göra dem dugliga för sjökrigets ändamål.
Fartygens förnämsta vapen äro kanonen) 1nz’nan och ra11znistäfven.
Dessa vapen förekomma numera oftast förenade på samma fartyg, ja,
man kan säga utan undantag alla förenade på större örlogsfartyg.
Flottans kanoner, eller artilleriet, äro att anse såsom fartygens
enda, på längre afstånd verksamma vapen. Sjöartilleriet företer en ofant-
lig mångfald pjeser och inrättningar för deras betjänande. Från »mon-
sterkanonerna>>, dessa kolossala skjutrör, som finnas ombord å en del
engelska och italienska slagskepp., och ända ned till kulsprutorna, hvilka i
allt större utsträckning användas å snart sagdt alla örlogsfartyg, äro samt-
liga artilleripjeser numera bakladdare, sedan äfven det konservativa Eng-
land upphört att tillverka framladdningskanoner. Kanonkonstruktörernas
sträfvan har i .alla tider förnämligast gått ut på att skapa skjutpjeser med
största möjliga effekt. Under de senaste åren har denna sträfvan gifvit
sig uttryck dels uti erhållande af stor utgångshastighet, hvarigenom icke
blott ökad genomträngningsförmåga hos projektilen vunnits, utan jämväl
en mycket bestrykande kulbana’) dels uti uppnående af stor skjuthastig-
het, dels uti n1öjliggörande af kanonernas betjänande af ett fåtal man,
samt slutligen i användande af s. k. brisanta sprängämnen inuti projek-
tilerna.
I alla dessa hänseenden har man nått en fullä~dning, som nian för
endast femton år sedan näppeligen kunnat ana. Genom användande af
starkare och segare materiel till själfva artilleripjeserna, genom häftigare
krut, förstorade krutkamrar och längre skjutrör har det blifvit möjligt
att med kanoner af betydligt mindre kaliber och vikt erhålla större ver-
kan än med vare sig Italiens 100-tons eller Englands äldre 90-tons-kano-
ner, uti hvilka, jämte de nyare engelska I 10-tons-kanonerna, sjöartilleri-
pjesernas storlek kan sägas hafva kulminerat. Vidare har fabrika6onen
af de lättare kanonerna rönt ett ofantligt uppsving såväl på grund af
deras jämförelsevis stora kraft som af deras långt drifna skjuthastighet.
Genom enhetspatroners användning äfven för kanoner och genom själf-
verkande eller åtminstone halfautomatisk laddning har denna enorn1a
skjuthastighet kunnat uppnås. Kanonbetjäningens antal har därjän1te till·
följd af förbättrade lavettage kunnat nedbringas till omkring tredjedelen
af motsvarande antal i början af I 870-talet. De brisanta sprängämnenas
användande i granater ligger väl ännu i sin linda, men ställer dock i
utsikt erhållandet af ett artilleri af den mest fruktansvärda beskaffenhet.
Artilleriets rättskjutning är numera så tillfredsställande, att den
verkligen lemnar föga öfrigt att önska, för så vidt man endast fäster sig
vid kulornas noga bestämda och regelbundna banor. Men till sjös har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
