Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - H. W-l: Några ord om nutidens sjöförsvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM NUTIDENS SJÖFÖRSVAR.
Stångminbåten 1nåste naturligtvis framgå ända intill sidan af ett
fiendtligt fartyg för att medelst sin mina kunna tillfoga detta någon skada.
Som dessa minbåtar i allmänhet icke ens kunna rnotstå beskjutning af
handgevär samt deras fart sällan är större än I 2 a I 5 knopj kunna de
svårligen lyckas att under god sikt komma en fiende tillräckligt nära..
Men nattetidi i tjocka eller krutrök blifva de ganska farliga motståndare..
Deras billiga pris och enkla utrustning möjliggör äfven deras användande
i stor omfattning.
\Tid flera krigstillfällen har stångminan visat sig såsom ett godt
vapen. Särskildt äro tvenne franska minslupars lyckade anfall på kine–
siska örlogsfartyg under striden vid Foutcheou värda att ihågkommas.
Släpminor finnas af flere olika slag. De äro emellertid alla till sin
användning hvarandra ganska lika. Släpminorna användas hufvudsakligen
såsom försvarsvapen, hvarvid de föras medelst ett bogsertåg vid sidan
af ett fartyg. Man har ansett den1 utgöra ett godt skydd mot fientliga
stäfangrepp; men som deras användande är förenadt med en viss risk
för det fartygi som bogserar demi har mani såsom förut är antydt, nästan
alldeles öfvergifvit deras bruki i synnerhet sedan de betydligt öfverlägsna
själfgåend e rninorna nått en större fullkomlighet.
Det äldsta bland flottans vapen är ramm-stäfven eller rawt1nen .
Den användes redan ·af de ga1nla vikingarna såväl som af greker och
romare på deras af åror framdrifna fartyg. Sedermera kom stäfangreppet
helt och hållet ur bruk för att först i våra dagar åter komma till heders.
Det är från striden på Hampton Roads den 8 och 9 Mars I 862i som ramtnen
räknar sin närvarande rang bland örlogsflottans vapen. Å nutidens fartyg-
utgöres rammen af själfva förstäfvens framspringande under vattnet eller
af en särskild tillbyggnad framför densamma. Rammen har sålunda en
betydligt olikartad form å olika fartyg. I allmänhet torde dess spets vara
belägen omkring 2 meter under vattenytan och från r till 4 meter
framför den del af fartygets förstäf, som synes i vattenlinien. Det är
naturligtvis nödvändigt, att ram111en är af synnerligen stark konstruktion
samt fast förenad med fartygsskrofvet. Därför utgör den ofta en fort-
sättning af pansarbeklädnaden eller sammanfaller med pansardäckets för-ut
något nedåt sluttande spets.
Rammens fördelar bestå hufvudsakligen däri, att den är ett utom-
ordentligt kraftigt vapen, medelst hvilket striden hastigt kan afgöras; att
detta vapens användande ligger uteslutande i fartygschefens hand; att
den, en gång färdig och på sin plats, icke fordrar någon skärskild vård,.
skötsel eller underhåll; att den icke kräfver någon betjäning eller några
anordningar för att vara tjänstbar o. s. v.
Inom alla mariner är rammens betydelse såsom ett kraftigt vapen
erkänd. De flesta större pansarfartyg äro också i besittning af detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
