Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - S. A. Fries: Symbolstriden i Tyskland och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
_______
s_
v_
1_
rn
_o_L
_S
_T
_R
_I_
D
_E_N
_ I
_ T
_Y
_S
_K
_L
_A
_N
_._
D_O_C_H
_ D
_ E
_ SS
_ B
_E
_T
_’_
lfD
_ E_
L _
SE
______
5
_47
från universitetens katedrar tala präster och teologer, som till och med i
mycket väsentliga punkter afvika från den s. k. ortodoxien. Kyrkan är tole-
rant. Hon hvarken kan eller vill genomföra en juridisk förpliktelse till sym-
bolerna och Skriften. En strängt juridisk tolkning af prästens förbindelse till
symbola är ur flere hänseenden fördärfbringande. Först därigenom att svaga
-sa~veten bekymras, då det knappast finnes någon präst, som tänker i någon
mån själfständigt öfver lifvets och tidens gåtor, utan att han på någon punkt,
låt vara aldrig så obetydlig, afviker från kyrkans recipierade lära. Skall nu
saken fattas strängt juridiskt, då blir kyrkan utsatt för det obehagliga dilemmat
att antingen skilja ifrån sig sina bästa förmågor eller med en jesuitisk reser-
vatio mentalis låta dem stå kvar.
Vidare skulle, om förpliktelsen till symbola fattas juridiskt, all veten-
skaplig forskning och kyrkans utveckling omintetgöras. Ortodoxismens tide-
hvarf, äfven här i Sverige, är ett sorgligt exempel härpå 1). Professor Schtick
skrifver (Litteraturhistoria s. 308): » Den teologiska litteraturen, förut föga själf-
-ständig, förlorar den sista återstoden af vetenskaplig frihet, och argumenten
börj~ allt oftare ersättas af polisförbud. - - - - - - - –- – – -
Under sådana förhållanden var det ej underligt, att äfven prästerskapet in corpore
drog sig för att uttala en egen memng. Då en präst 1664 begärde ståndets
omdöme om några skrifter, han tänkte utgifva, erhöll han det betecknande
svaret: ’att efter vid denna tiden många komma på obestånd för sina skrifter,
.är betänkligt något antingen styrka eller afstyrka; dock synes bäst till en tid
härmed uppehålla.’»
Slutligen blir i själfva verket, om man ser saken rätt, all möjlighet att
beifra falsk lära omintetgjord genom detta strängt juridiska betraktelsesätt. I
stället för att genom en utredning bevisa detta, vill jag erinra om det försök, som
för ett eller annat år sedan gjordes af Lunds domkapitel mot en vida beryktad
präst inom detta stift. Genom sträng juridisk tolkning slapp denne i den all-
n1änna meningen skyldige präst fri från a11 näpst. Och så kan han ogeneradt
fortsätta med skrifverier i »Fritänkaren>> och annorstädes, utan att man kan
göra något åt den saken! Känner ej prästen själf sitt ansvar, bemödar han sig ej
själf om att träda i så innerligt förhållande till kyrkoläran som möjligt, så står
i själfva verket stiftsstyrelsen handfallen med sin juridiska tolkning - om den
följer en sådan. Ty det är en vansklig sak att afgöra, när en präst gjort
1) Härmed nekas ej, att ortodoxien likvisst har bidragit att bevara protestantismens gruncl-
ide, men ortodoxismen förhåller sig till denna ide som slrnlet till kärnan, som halmhylsan kring
-den dyrbara växt, som för vinterns köld och snö skall bevaras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
