Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 17–18 - S. A. Fries: Symbolstriden i Tyskland och dess betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVMBOLSTRIDEN I TYSKLAND OCH DESS BETYDELSE
i den stora har han underordnat denna dogm under tron på Kristus såsom
)> min Herre», öfver hvars djupa innehåll han sedan uttalar sina tankar. Men
1ika säkert är väl ock, att Luther svårligen kunde tänka sig Kristi gudom
utan att antaga dogmen om den öfvernaturliga aflelsen, hvars betydelse dock
•
eJ på något särskildt sätt framhäfves i våra bekännelseskrifter.
Ritschlianerna bygga _
sin dogmatik på historiens Kristus. Den historiska
kritiken kan utmönstra delar af hans lif och lära, sådana dessa skildras i våra
•
evangelier och epjs"tlar. Kan den ej då förpassa hela hans lif till sagans och
mytens värld? Visserligen; den abstrakta möjligheten förefinnes, men den kon-
.kreta verkligheten kan aldrig inträffa (jmfr. PV. Herrmann, Der Verkehr <les
Christen mit Gott, 2:te Aufl. 1892, ss. 55-61). Detta må vara alldeles sant,
men mig synes det likväl, som om denna spänning mellan den abstrakta möj-
ligheten, att Jesus och hans lif kunna vara en legend, och den konkreta verklig-
11eten, att så aldrig dock är händelsen, måste på längden blifva olidlig för den
religiösa tron. Den skall känna sig hemfallen åt kritikens mer eller mindre
-
säkra ledtråd, men den skall aldrig få den absoluta visshet, som tron kräfver.
Utan att här inlåta mig närmare på detta problem, kan jag dock ej underlåta
.att säga, att ritschlianismen här måste hafva ett fel, som i någon mån rätt-
färdigar de starka angreppen från andra teologiska läger.
Jag vill nu öfvergå till några andra reflexioner med anledning af denna
symbolstrid. Det synes mig vara en förtjänst, att denna strid ej stannat vid
-
denna eller tilläfventyrs någon annan dogm i symbolum apostolicum 1
), utan
.att man frågar sig, på hvad sätt den evangeliske teologen och prästen är för-
pliktad till symbolerna och den Heliga Skrift, kunde jag tillägga. Att den
strängt juridiska uppfattningen, - Stöcker söker dock häfda densamma, –- är
ej blott omöjlig utan rent af okristlig, synes mig vara själfklart och har af SEL
många till evidens bevisats. När den evangeliske teologen vet sig i sitt in-
nersta vara ense med kyrkans lifsåskådning i dess grundriktning, älskar henne,
vill oegennyttigt verka i henne för Guds rikes förkofran, då behöfver eller bör
han ej hafva några betänkligheter att tjäna kyrkan, äfven om han ej kan om-
fatta alla kyrkans läror. Och faktiskt tillgår det så äfven inom vår svenska
kyrka. Utan att namngifva döda eller lefvande teologer och präster kan man ·
dock som ett allmänt kändt faktum påstå, att såväl från predikstolarne som
1) Detta symbolum härleder sig icke, såsom legenden föregifver och såsom många ännu
dag tro, från de 12 apostlarne. Rudimenterna kunna dock tidigt spåras (redan i 2:a årh)
men först flere århundraden senare erhöll det sin nuvarande gestalt, ehuru man sedan vid
flere satser kommit att fästa en annan betydelse än den ursprungliga t. ex. "de heliges sam-
fund", "köttets uppståndelse".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
